Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en" utflykt
295
senare... Först fram emot morgonen blef det en smula
ro...» Icke dess mindre var det lilla sällskapet
»ny-morgnadt och vid solskenslynne» redan tidigt pa benen
för att tillsammans med professor och fru Gervinus
samt de båda studenterna företaga en dagen förut
uppgjord ångbåtsfärd uppåt floden — »En Rhen i smått»,
kallar den fru Anna-Lisa, »med de skönaste höga,
skogbevuxna och grönsaftiga stränder, omvexlande med
branta, röda kalkstensklippor, hvilket i vattnet bildar den
vackraste reflet»... I Neckarsteinach intogs en glad
frukost, hvarefter ett par i närheten belägna
slottsruiner besågos. Härunder fördjupade sig emellertid de
bada professorerna sa bottenlöst i »Gud vet hvilka
diskussioner öfver verldsalltet och
verlds-historien» att de »förlorade allt medvetande af det
närvarande» och helt och hållet råkade pä villostigar,
tappade bort sitt ressällskap samt endast genom de unga
herrarnas beslutsamma mobilisering af »en hel armé af
smapojkar, utsänd att i alla riktningar genomsöka trakten»
verkligen tillrättaskaffades i sista ögonblicket. Fru
Anna-Lisa erkänner att hon var »grufligt altererad» men
icke dess mindre kunde hon med moderlig stolthet lägga
märke till att hennes »båda söta flickor väckte verklig
sensation, da de stego ombord på den lilla, af
lustresande uppfyllda ångbåten Eva hvitklädd, Agnes i
himmelsblått, bada med hattarna prydda med murgrön
och vild konvolvolus, verkligen alltför täcka, om jag
sà skall säga det sjelf och framför allt i sätt c ch
hållning bra öfverlägsna de beskedliga tyskorna
om hvilka man i allmänhet väl kan säga, att hvilka stora
Moraliska förtjenster de än må ega, så sind die
Gratien leider ausgeblieben — dock tänker
jag nu härvid mest» — tillägger hon, »på huru man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
