Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 afton hos gervinus
och — framförallt - en för ändamålet särskildt inrättad
musiksalong med en »praktfull wienerflygel», af Geijer
med förtjusning hälsad som »det första verkligt goda
instrument han påträffat under hela sin resa»*. Dess
blotta åsyn verkade också — som hans dotter ännu
långt efteråt med leende rörelse kunde beskrifva — pa
honom fullkomligt fascinerande. Efter sällskapets första
orienterande besök, då han haft tillfälle att med några
ackord och löpningar förvissa sig om instrumentets
sällsynt ädla och sköna klang, blef han, tili de sinas
hemliga oro, alltmera tyst och förströdd; hans tankar
tycktes vara helt och hållet upptagna på annat håll,
och medan förfriskningar intogos i en annan del af
våningen, lyckades han obemärkt smyga sig bort. Då
man senare återvände till musikrummet, öfverraskades
han där vid instrumentet, sakta preludierande i den
välkända ställningen — »böjd öfver klaviaturen och med
hufvudet litet på sned, som om han lyssnade till toner
dem ingen annan kunde höra»... Äfven denna gång
hade han tydligen, liksom vid sitt förra besök i
Heidelberg, »gråtit till sina egna melodier» och kände sig en
smula förlägen vid att sålunda blifva ertappad på bar
gärning, men torkade icke desto mindre helt öppet och
okonstladt sina ögon med ett barnsligt ursäktande:
»— Ja, verzeihen Sie, lieber Gervinus — ich
bin nun Mal so ein Narr...!» i det han hastigt
reste sig från pianot — hvars närhet han dock icke
vidare lämnade på hela aftonen.
* Den i Aachen af Mendelssohn anskaffade koncertflygeln
lämnade, som vi redan sett, i många afseenden åtskilligt öfrigt
att önska — och på Den Vetgirige Skolmästarens ofta uthyrda
lilla instrument i Schlangenbad kunde man naturligtvis ej
ställa några konstnärliga fordringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
