Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
afton hos gervinus
Sällskapet var i sin helhet detsamma, som förut hos
Schlossers, med tillägg af en gift syster till husets fru,
samt en yngre vän och kollega till professor Gervinus,
den nyligen utnämnde professor Häusser — äfven han
för Geijer en intressant bekantskap och liksom Gervinus
djupt intresserad af tidens såväl religiösa som politiska
rörelser, i hvilka båda senare skulle taga en verksam
del. Men denna afton afhandlades hvarken religion eller
politik den ägnades nästan uteslutande åt musiken,
och man torde kunna påstå, att hvad som därvid
presterades, beredde såväl gäster som värdfolk den
angenämaste öfverraskning. Ännu manga år senare kunde
den vackra professorskan Gervinus med dramatisk
liflighet för en ungdomlig och andlöst intresserad
åhörar-inna skildra den stigande häpnad med hvilken hon
och hennes man jämte öfriga musikförståsigpåare bland
sällskapet – ett litet, men hyperkritiskt kotteri
lyssnade till de bada väluppfostrade och älskvärda unga
svenska damerna, som blygsamt medgifvit, att de »spelade
och sjöngo en smula» och som man därför af idel
artighet öfvertalat att »låta höra sig», ehuru man i
tysthet ej af detta föredrag väntade sig någon synnerlig
uppbyggelse ur konstnärlig synpunkt. Man kände ju
sa alltför väl de »nätta salonstalenterna» och deras
repertoar! 1 denna krets stod ingendera högt i kurs
men gästvänskapen kräfde ett offer och man
beredde sig med öfverseende välvilja på hvad som komma
skulle: — ett eller annat »briljant» salongsstycke och
några känslofulla romanser af mer eller mindre okänd
kompositör — »das allés kennt man schön —»... »Och
så sätter sig den unga grefvinnan, die Eva, rodnande
och anspråkslöst som en skolflicka till pianot. .. och
spelar Beethoven — Beethoven —! ingalunda som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
