Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
ANKOMST TILL WEIMAR
lopp besökt henne på det gods i Schlesien där hon
som gift varit bosatt; men Geijer och hon hade aldrig
återsett hvarandra sedan den junidag för mer än trettio
år sedan då han på deras sommarbostad vid Fittja för
sista gången sade de båda systrarna ett upprördt farväl
före deras afresa från Sverige, dit de aldrig skulle
återvända. Bref och hälsningar hade dock ofta växlats
mellan dem och efter Amalia von Helvigs död hade
dennas, med djup rörelse mottagna, sista hälsningar
och minnesgåfvor till Geijer och hans närmaste
förmedlats genom systerns kärleksfulla händer. Kort sagdt,
man hade ingalunda förlorat hvarandra ur sikte och
under alla Geijers utländska resplaner hade ett besök i
Weimar och ett återseende med Louise von Imhoff alltid
utgjort ett af programmets orubbliga hufvudpunkter.
Från Heidelberg hade han senast tillskrifvit henne,
förebådande sin snara ankomst men utan att kunna utsätta
någon bestämd dag för densamma. Härpå hade ej
kommit något svar och ännu vid framkomsten till Weimar
frågade man sig således med en viss oro huruvida man
där verkligen skulle finna den man kommit för att söka.
Huru frågan besvarades och hvad därefter följde skildras
af både bref och Dagböcker med en utförlighet hvars
ömma och skälfvande tonfall vältaligt vittnar om den
stämning som hvilat öfver detta sammanträffande och
gjort det knappast mindre gripande för Geijers
närmaste än för honom själf. Det är en tafla som man
gärna vill bevara och åt hvilken den muntliga
traditionen skänkt ytterligare detaljer och ännu varmare
färger.
Det var vid middagstiden som de resande
stannade utanför Hotell Zum Erbprinzen i Weimar,
där den artige värden genast gjorde ett slut på all ovisshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
