Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett rörande mottagande
325
genom en vördnadsfull fråga huruvida detta möjligen
vore Herr professor Geijer? — — Friherrinnan von
Kloch, upplyste han vidare, hade redan flera gånger
låtit efterhöra huruvida Herr professorn anländt,
senast på förmiddagen samma dag hade hon själf varit
där — hon bad att Herr professorn godhetsfullt måtte
komma till henne så snart han anländt till staden . ..
Hon hade äfven lämnat blommor för att pryda de rum
hon själf utvalt åt die geehrten Herrsc häften,
samt gifvit de noggrannaste. ordres om hur allt skulle
anordnas...
... »Hvem kan väl bättre än D u, min Malla—» skref
fru Anna-Lisa senare, »föreställa dig vår rörelse vid att
redan vid första ankomsten röna sådana bevis på en
oförändrad vänskap? —■ Och hvem förstår väl
bättre än Du huru det kändes, då vi, väl uppkomna
i de vackra prydliga rummen, genast helsades ej blott
af tvenne stora, synnerligen vackra a q u a r e 11 e r,
utförda af Amalia samt föreställande Upsala Slott
och Domkyrka, sedd från Slottsbacken — utan
äfven af Ditt af henne målade portrait! Visserligen
yngre än nu men dock ännu mycket likt!! jämte
ett ungdomsportrait af Amalia själf... Allt detta
hade den goda älskliga menniskan med värdens
medgifvande låtit uppsätta i E. Gustafs och mitt sofrum.
— Jag erkänner att vi båda vid åsynen af dessa bilder
fällde tårar, men af de ljufvaste... Ytterligare funno
vi i det gemensamma Förmaket tvenne stora bouquetter,
den ena af de härligaste hvita rosor, den andra
endast bestående af tall och granqvistar jemte
en bil lett e hvari hon säger att rosorna äro åt
m i g men ’dieNordischen Tan nen’ åt Geijer
jämte de innerligaste välkomsthälsningar... Men munte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
