Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gkl|er och louise
327
då hon redan vid inträdet i denna boning, där allt
andades frid, skönhet och harmoni, tycker sig
förnimma »liksom den osynliga närvaron af goda andar»...
Det dröjde ej länge innan hemmets goda genius
äfven uppenbarade sig i kroppslig gestalt — en smärt,
nästan flicklik figur, ett fint blekt ansikte åt hvilket
åren endast skänkt en ädlare skönhet än ungdomens
och ett par stora djupsvarta ögon, »strålande af godhet
och glädje», men just nu på samma gång öfverflödande
af en öfverväldigande rörelses tårar...
... »Pappa och hon» — skrifver Agnes — »stodo
först några ögonblick tysta och bara sågo på
hvarandra — derpå omfamnade de hvarandra gråtande under
utrop af ’Louise!’ — ’Geijer!’ — Också jag» — tillägger
hon — »måste, dumt nog, brista i gråt; men inom
mig ropade det alltjemt ’Amalia!’ — Alltsammans
föreföll mig som en dröm; det var alltför underbart
att verkligen på nära håll få se och höra hvad som så
länge i tankar varit mig välbekant»...
Och samtidigt skref Fru Anna-Lisa till sin trofasta
Malla:
. . . »Mötet mellan Louise Imhoff och Erik Gustaf var som
du väl kan föreställa dig obeskrifligt rörande. — Dessa
ungdomsvänner som ej träffats sedan båda stodo i sin Ålders
Blomma och nu först återsågo hvarandra som Gamla!! —
Iråfängt skulle jag söka beskrifva allt hvad jag dervid kände
— muntligen kan jag det kanske bättre — Tusen erinringar och
tankar trängde sig på mig vid detta återseende! — — Någon
Gumma i vanlig mening kan man dock ingalunda kalla
henne — hon har både sitt rika bruna hår och sina
vackra tänder i behåll, därtill en smal och elegante, helt
ungdomlig figur jämte mycken liflighet i tal och åtbörder.
Vackrare och uttrycksfullare ögon vet jag mig knappast hafva
sett, kort sagdt hon är äfven till det yttre ännu alltjämt
obeskrifligt söt och intagande .... Äfven mig mottog hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
