Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
ETT BESÖK
ligen mera om allt detta! — Under hela resan tror jag
knappt att något djupare gladt och gripit E. Gustaf än
denna helsning, i alla afseenden så sinnrik, vacker och
hjertlig!...»
Det var alltså i en redan på förhand rörd och
innerlig stämning som det lilla sällskapet något senare,
åtföljdt af en vägvisare från hotellet, begaf sig på väg
till Friherrinnan von Klochs bostad — »två trappor upp,
i ett hus med utsigt öfver parken ...» Just som man
stod i begrepp att ringa, — berättar Agnes lifligt
öppnades hastigt dörren till våningen af en hvitklädd
ung flicka, som först »med stora förvånade ögon»
betraktade de främmande, men därpå, så snart Geijer nämnt
sitt namn, »slog ihop händerna af glädje och med utropet
Ach Gott! — sind Sie es wirklich — ich will die
Mama hölen!’ — bokstafligen flög utför trappan —»
lämnande åt den nätta husjungfrun att införa gästerna
i en våning af hvars »konstnärliga och poetiska
anordning» man redan vid första anblicken — liksom förut
hos den gode Kanonikus Smets i Aachen — kände sig
lifligt och rörande påmind om »det Knösiska
etablissementet i Upsala»... Naturligt nog — ty äfven på detta
lilla hem, där allt för öfrigt vittnade om en utsökt och
förnäm, genom många generationer nedärfd kultur och
de rikaste konstnärliga traditioner, hade tvenne begåfvade
och fint bildade kvinnor tryckt sin starkt personliga
prägel; och äfven öfver Friherrinnan von Klochs och
hennes enda dotters samlif hvilade samma stämning af
»Sanftmuth und P o e s i e», af nästan svärmisk ömhet,
förtrolighet och inbördes beundran som öfver lilla Fru
Alidas och hennes Theklas. Sådant kännes — som man,
kanske med djupare sanning än mången anar, plägar
säga — »i luften» — och Agnes misstog sig kanske icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
