Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
GOETHES WEIMAR
der Goethe i yngre år gerna lärer uppehållit sig om
somrarna» afslutar ronden och härmed har man i
själfva verket uttömt listan på Weimars sevärdheter,
sådan den tedde sig för en resande på 1840-talet. Den
verkar torftigt nog —• utsidan af ett alldagligt hus där
en stor man för icke länge sedan lefvat men där intet
synligt spår af hans personlighet ännu dröjer kvar; —
ett furstligt slott, icke mindre banalt än många andra,
äfven om man vet att män med odödliga namn en gång
vandrat upp- och nedför dess trappor i sällskap med
otaliga längesedan förgätna dussinmänniskor — en park,
äfven den hvarken större eller vackrare än tusen
liknande — och ett »ruskigt och förfallet» lusthus, där
en skald »i yngre år gärna lärer uppehållit sig...» Det
är det hela. Sannerligen en mager kost i jämförelse med
den orgie af fantasieggande sensationer hvartill det nutida
Weimar med sin mångfald af minnesmärken, sina
pietet-fullt bibehållna eller rekonstruerade interiörer, sina
muséer, arkiver och oskattbara reliksamlingar inbjuder
den mer eller mindre tacksamme pilgrimen! — Men
för den hvilken som Geijer alltifrån ungdomen i
andanom förtroligt umgåtts med ställets härskande genius
torde dock den lilla staden just i sitt dåvarande skick,
med sin prägel af gammaldags, förnämt, afskildt och
stilla vegeterande landsortsresidens, sina »knaggliga,
gräsbevuxna gator och ojämna, gul- eller hvitrappade
husrader med gröna fensterluckor» haft stämning nog —
ty just sådan den var var den dock ännu i yttre måtto
helt och hållet Goethes Weimar — »\v i e Bethlehem
in Juda, klein und gross» — och kanske i själfva
sin hvardaglighet så mycket verkningsfullare som
bakgrund för en imponerande och utomordentlig gestalt.
För Geijer kunde det troligen på det hela taget komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
