Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den underbara smörjelsen
335
pa ett ut huruvida han måste nöja sig med att utifrån
betrakta de murar inom hvilka Goethe så länge lefvat,
tänkt och diktat, eller om han på närmare håll fått
tillfälle beskåda den säng i hvilken den store mannen
plägat sofva eller den länstol i hvilken han utandats
sin sista suck — det ena skulle antagligen ej på hans
fantasi hafva verket mer stimulerande än den andra
och i detta fall torde nutiden, med sitt öfverflöd af
omsorgsfullt tillvaratagna reliker och hela sin
effektfullt anordnade mise-en-scène, knappast kunnat skänka
honom något värdefullare än hvad han verkligen fann.
Men i ett annat afseende har nutiden ett afgjordt
företräde; ty af den »Underbara Smörjelse», de Odödligas
gåfva, om hvilken Geijer gärna talade med sin Agnes,
den Smörjelse »hvars namn är Kunskap» och som äger
gåfvan att öppna människans ögon och öron för det
eljest förborgade — af den äger ett senare släkte
onekligen ett vida rikligare förråd än den generation som
ännu kunde räkna Goethe bland sina samtida men som
dock i många afseenden visste så oändligt mycket mindre
om honom, hans Weimar och det lif, som en gång
lefvats där, än så godt som hvarje något så när litterärt
intresserad turist i våra dagar. Då Geijer tyst och
tankfull betraktade den boning från hvilken under decennier
så mycken visdom, skönhet och andlig rikedom strömmat
ut öfver världen, eller då han vandrade på de gator
där Goethe så många gånger vandrat före honom —
gator, den tiden icke mindre ojämna och fulla af fridfullt
spirande ogräs än de välkända vid Fyris där han själf
gått och tänkt så många tankar under årens lopp —
föreföll honom helt säkert den lilla staden vid lim
allt annat än alldaglig, huru föga näring den än till sin
yttre gestalt tycktes kunna erbjuda för känsla och fantasi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
