Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
en" furstlig gåfva
äro ägnade att framkalla i musikälskande sinnen. Och
svårligen skulle väl Mendelssohn på ett vackrare, mera
vältaligt sätt kunnat uttrycka sin känsla af att i den gamle
svenske professorn — icke ens musiker till yrket utan
ur formell synpunkt en blott dilettant — verkligen hafva
funnit en sannskyldig broder i andanom, en rättrogen
tillbedjare i Konstens heliga tempel, än då han, sedan
samlingen med vederbörlig andakt genomgåtts,
granskats och diskuterats, med varsam hand delar ett af de
oskattbara manuskripten i tvenne hälfter och ber Geijer
mottaga den ena som minne af de stunder — få, men
innehållsrika — som de denna sommar tillsammans fått
genomlefva, samt — hoppas han — äfven som en
symbol af ett fortvarande inre samband dem emellan, vare
sig ett vänligt öde åter till det yttre sammanför dem
eller icke. I sanning en furstlig gåfva, värdig att af en
konung i konstens rike skänkas åt en högt ärad
gästvän!* — Geijer är ingen autografsamlare i vanlig
mening; men han vore icke den fantasimänniska han är
om icke åsynen af de flyktiga och förvirrade skriftecken
med hvilka en konstnärssjäl i feberaktig brådska sökt
på papperet fasthålla stundens hastigt flyende
ingifvelse fyllde honom med vördnad och rörelse, på samma
gång som det sätt hvarpå den dyrbara skänken
öfverlämnas värmer och fröjdar hans hjärta. Säkert är det
icke med torra ögon han omfamnar sin käre doktor
Felix till tack för den heder som blifvit honom
bevisad. Men lika säkert är det också utan all parad
af falsk anspråkslöshet, enkelt och okonstladt som
mellan vän och vän, som han därpå till gengäld erbjuder
* Det af Mendelssohn till Geijer skänkta manuskriptet
— efter Geijers död förvaradt af hans dotter — befinner sig
numera i landshöfdingen grefve Hugo Hamiltons ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
