- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Tredje samlingen : sommaren 1846 /
383

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 in frf.undschaft gewidmet»

383

sin egen gåfva: »Schlangenba d-S o n a t e n», af
flickorna fintligt framtrollad i sista ögonblicket före
afresan från hotellet och »till undvikande af alla
olyckshändelser» af Agnes egenhändigt öfverförd till
Mendels-sohns bostad. Geijer gör inga ursäkter, anställer inga
förklenande jämförelser mellan sitt eget verk och de
Store Mästares som han och Mendelssohn gemensamt
dyrka. Mellan de verkligt Invigda göres sådant icke
behof. De veta att visserligen icke hvarje stjärna på
konstens himmel kan vara en af de solar kring hvilka
världar kretsar — men att äfven den ringaste har klarhet
nog om dess glans är ett återsken af det eviga ljuset,
tillräckligt för att i jordelifvets nätter leda seglarens stråt
öfver det dunkla haf bortom hvilket han anar sitt mål.
— »Den som ur brinnande och ödmjukt hjärta gifvit
sitt Bästa behöfver ingalunda blygas, äfven om han
inser att andra kunnat gifva något större och bättre än
han — må han snarare innerligen tacka Gud för all
den rikedom Han nedlagt hos sina skapade varelser —!»
är en af de tankar som Geijer älskar att upprepa;
och i denna anda är det helt visst som han nu lägger
sin sista komposition — »Sonate für Violin und
Piano, Felix Mendelssohn-Bartholdy in
Freundschaft gewidmet von E. G. Geijer»
på bordet bredvid de digra portföljerna med Glucks
och Haydns, Mozarts och Beethovens handskrifter. I
samma ande — vågar man väl hoppas — mottages den
äfven; och senare på aftonen, då flera gäster — »idel
musikmänniskor» — infunnit sig och Agnes, ehuru
»bäfvande i sitt innersta», på Mendelssohns enträgna bön
och »lilla pappas» bestämda maning låter förmå sig
att till konsertmästare Davids violinackompagnement
utföra pianostämman i den nya Sonaten, finna — som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/3/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free