Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Dresden. Ansträngande Njutningar. Landsmännen. Sophie Adlersparre. Friherrinnan Knorring. Baron Hugo Hamilton. Familjen v. Kræmer. Uppsalavännerna. Man börjar längta hem. Afresa till Berlin. Ur Askan i Elden. Ett drygt dagsarbete. Vid Amalias Graf. Röda Rosor och hvita Liljor. Morgonvandringar i Minnenas Värld. Oaser i Öknen. Schelling och Bettina. De långa Tankarne. Missräkningar. Den Helvigska kretsen. Savigny. Fru von Bardeleben. Bröderna Grimm. Leopold v. Ranke. Rauch och Wichmann. Dieffenbach och Doenninger. Dora von Helvig. Afskedsmiddag hos Svenska Ministern. Smickrande hyllning. Afsked från Berlin. »Nästa Vecka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemlängtan’
393
skulle komma att sammanträffa långt bort i främmande
land»... Lustigt och roligt är ju onekligen detta
sammanträffande, men . . . det kan icke nekas att det
ytterligare skärper den längtan som pa sista tiden allt oftare
börjat röra sig pa grunden af ens hjärta: — längtan
efter de ännu närmare och kärare som man icke
kan hoppas att en vacker dag helt oväntadt möta på sin
väg härute, men som istället vänta — därhemma.
Med ett ord, man börjar på fullt allvar längta hem och
trots allt vackert man ser, allt roligt och intressant man
ännu har att upplefva, börjar denna hemlängtan allt
tydligare skymta mellan raderna både i bref och
dagböcker. Den förtjusande, på solljusa minnen och
intryck sa öfverflödande resan skulle således ej ens sakna
hvad som åt dylika lustfärder kanske skänker deras
finaste, mest utsökta krydda: — känslan af att själfva
hemkomsten dock blir det bästa, det käraste, det
vackraste af allt vackert och godt man fatt upplefva — af att
ens eget lilla rike »bortom bergen» i själfva verket
innefattar skatter dem man ej ville byta bort mot all världens
härlighet. Som trötta, lyckliga barn, återvändande med
famnen full af blommor och frukter efter en lång,
strålande lofdag i det fria, börja Geijer och hans
reskamrater allt oftare sända sina tankar i förväg till
hemmet och den ljufva, efterlängtade frid som där väntar
dem, de kärleksfulla armar af hvilka de där skola
omslutas.
... »Men ack!»... skrifver Agnes i det bref hon sista
dagen af Dresdenvistelsen sänder sin hjärtevän med
redogörelse för allt det myckna hon upplefvat och
njutit af — »ack, hur jag ändå i hemlighet nu börjar
längta till Sverige och till Dig!! — Vi få aldrig
mer vara så långt skilda åt af land och haf, min Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
