Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Dresden. Ansträngande Njutningar. Landsmännen. Sophie Adlersparre. Friherrinnan Knorring. Baron Hugo Hamilton. Familjen v. Kræmer. Uppsalavännerna. Man börjar längta hem. Afresa till Berlin. Ur Askan i Elden. Ett drygt dagsarbete. Vid Amalias Graf. Röda Rosor och hvita Liljor. Morgonvandringar i Minnenas Värld. Oaser i Öknen. Schelling och Bettina. De långa Tankarne. Missräkningar. Den Helvigska kretsen. Savigny. Fru von Bardeleben. Bröderna Grimm. Leopold v. Ranke. Rauch och Wichmann. Dieffenbach och Doenninger. Dora von Helvig. Afskedsmiddag hos Svenska Ministern. Smickrande hyllning. Afsked från Berlin. »Nästa Vecka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
hemlängtan’
D u var ej heller rätt glad då du sist skref till mig
—! — Ja, inte sant, älskade, — det käns ej godt
att ha hvad som är hjertat kärast så långt borta, att
ej ens rätt veta hvar man skall söka hvarandra med
tankarna! Så kände j a g hela det långa, långa året
då d u var härute ... Men Gud vare lof — nu kommer
jag snart hem — hem till Dig — och sedan skall jag
aldrig, aldrig mer flyga så långt ut iveriden —
utan dig! —» ...
Och som postscriptum tillägger hon de mycket
sägande orden:... »Pappa helsar dig oändligt och ber
mig säga dig att det enda han nu riktigt längtar
efter är —- att få ligga i gräset under ett stort skuggigt
träd på Kinnekulle — och bara blunda —!»...
Man hade tydligen haft nog af
»Sehenswiirdig-keiten» och hvad som ännu återstod blef för första
gången under resan mera plikt än nöje.
Fru Anna-Lisa å sin sida anförtror svägerskan att
hon nu verkligen börjat »räkna dagarne» till dess man
på allvar får anträda färden mot hemmet. Både i
Berlin och Köpenhamn måste man emellertid stanna längre
än man egentligen haft för afsikt — ty ångbåtarna gå,
som man nu inhämtat, blott tvenne gånger i veckan och
därtill »så galet» att det alls ej vill passa tillsammans
med den uppgjorda resplanen. Ej förrän omkring den
tolfte augusti kan man hoppas vara i Göteborg...
»Skulle det» — frågar hon, »väl vara möjligt att der
sammanträffa med Eder, älskade Syskon, såvida ni
ännu äro qvar i Mar^rand? — Hvilken obeskriflig
fägnad detta skulle bereda både mig och E. Gustaf
behöfver jag icke utmåla för Eder... Det synes mig en
hel Evighet sedan vi hörde något från Eder och
mina tankar sväfva nu ständigt kring hemmet i undran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
