Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Dresden. Ansträngande Njutningar. Landsmännen. Sophie Adlersparre. Friherrinnan Knorring. Baron Hugo Hamilton. Familjen v. Kræmer. Uppsalavännerna. Man börjar längta hem. Afresa till Berlin. Ur Askan i Elden. Ett drygt dagsarbete. Vid Amalias Graf. Röda Rosor och hvita Liljor. Morgonvandringar i Minnenas Värld. Oaser i Öknen. Schelling och Bettina. De långa Tankarne. Missräkningar. Den Helvigska kretsen. Savigny. Fru von Bardeleben. Bröderna Grimm. Leopold v. Ranke. Rauch och Wichmann. Dieffenbach och Doenninger. Dora von Helvig. Afskedsmiddag hos Svenska Ministern. Smickrande hyllning. Afsked från Berlin. »Nästa Vecka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda rosor
uppståndelse —! Jaja, mitt Socker, gör du som
du vill, — men jag vill ha rosor — fins här inga
rosor — ?»
Det fanns rosor — vackra, större och djupare
i färgen till och med än allt hvad man vid denna tid
ännu skådat i Sverige — och det var de blodrödaste
och mest glödande af alla som han med nästan
barnslig tillfredsställelse utvalde... »Den färgen, du Agnes
du —! den gör godt ända in i själen att se
på —! —»...
Och Agnes småler med tårar i ögonen, i det hon
plötsligt påminner sig hur ofta hon hört samma ord
då »lilla pappa» om vårarna flyttat ut sin stol i
trädgården därhemma för att, hvarje gång han såg upp
från boken, mätta sina ögon med de blommande
pionernas kraftiga purpurfärg... »Den färgen, du —!!...»
- Men själf väljer hon »en stor knippa höga hvita
liljor», mellan hvilkas stänglar hon i sista stunden
oförmärkt smyger in några vissnade penséer från
Heidelbergs kyrkogård —. Fru Anna-Lisa skulle så gärna
velat följa sina båda kära på denna pilgrimsfärd; men
hon måste afstå därifrån, ty den föregående dagen har
varit särskildt ansträngande, den kommande blir det
icke mindre och hon behöfver hvila. De blommor som
Agnes lägger på Amalias graf äro en hälsning äfven
från henne; och därmed måste hon nöja sig — »I
hjerta och tankar var jag dock visserligen med dem!...»
Under liknande morgonströftåg hinna Geijer och
hans flicka — innan dagens hetta hunnit blifva alltför
tryckande och medan skuggorna ännu ligga breda
utefter husraderna — att tillsammans uppsöka äfven andra
af minne och tradition helgade platser, om hvilkas läge
man omsorgsfullt gjort sig underrättad: — det hus där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
