Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Julen. Adolf Hamilton i sin fästmös familj. Två bref från fru Anna Lisa till Malla Silfverstolpe. Atterbom och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTERBOMS REKTORSPROGRAM 87
Det synes mig vara på sin plats att här slutbehandla
sista skedet af Atterboms förhållande till Geijer, så vidt
jag förmår följa och bedöma det.
Några månader efter de sist omtalade händelserna
hade Atterbom att som afgående rektor utge ett
akademiskt program, med återblick på det viktigaste, som
under det gångna läsåret tilldragit sig vid universitetet.
Denna gång var det framför allt två dödsfall som trädde
i förgrunden: Hans Järta och Geijer hade på våren
aflidit. Den förre var ju egentligen ej akademiker, men
som »ultraismens» höfding och på sistone patriark hade
han spelat en stor roll i det högkonservativa Uppsala,
särskildt inom de akademiska kretsarna, hvilka ju med
skäl gjorde anspråk på att vara de tongifvande i
samhället. Programmet hade för Järta idel loford; hvad
Geijer angår, ställde sig saken annorlunda. Atterbom,
som hade en i ögonen fallande svaghet för att i tid och
otid syssla med sitt eget jag, ordar i rektorsprogrammet
mycket om sin personliga sorg öfver Geijers död och
förklarar helt kategoriskt: »Och det våga vi säga: ingen
sörjer honom så djupt som vi, ty vår sorg är närmast i
stånd att öfverskåda hvad som varit och hvad som
kunnat vara. Vi som sett honom i hans blomning
och hans fullmognad — vi som personligen och nära
känt författaren till Vikingen, till Svea Rikes
Häfder, till de tvenne första delarna af Svenska
folkets historia, huru skulle vi någonsin förgäta,
hvad han var, hvad han uträttat i sin fulla styrkas, sin
ofördunklade äras dagar.»
Atterbom markerar här tydligt, att han är missnöjd
med tredje delen af Svenska folkets historia;
säkerligen hade han där funnit spär af den förändrade
öfvertygelse som utmynnade i »affallet». Han fortsätter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
