Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ÄNGSLANDE ANINGAR
Lisa, när hon märker, att spådomen håller på att gå i
fullbordan. Men stark blef hon aldrig, och hennes
grufsamma sinne var alltför benäget att pina henne
med ängslande aningar. Och just i dessa dagar mådde
hon ej väl. Så mycket svårare blef det henne nu att
hålla modet uppe, ty hvad som inträffat styrkte hennes
tro, att de iakttagelser hon länge nog med bäfvan gjort,
då hon gaf akt på sin man, voro alltför riktiga. Också
Agnes hade under den föregående höstens lopp tyckt
sig märka, hur fadern förvandlats och blifvit sig olik,
i det hans spänstighet alltmer slappats. Hon hade
sörjt däröfver, men liksom modern tegat med sina
far-hagor. Läkarens förklaring gjorde med ens
sakförhållandet tydligt. Agnes insåg, att hennes far aldrig mer skulle
bli hvad han varit. Men att förbättring, åtminstone för
en tid, skulle inträda, vågade man ju hoppas, om blott
förhållandena blefve gynnsamma, så att patienten t. ex.
kunde föras till landet så fort som möjligt. Därpå var
dock ännu ej att tänka, ty efter en lofvande början,
hade våren plötsligen slagit om, och väderleken var nu
högst ostadig och pröfvande för bräckliga personer.
»Man får vara tacksam,» yttrar Agnes i ett bref på tal om
fadern, »för hvar dag vi få behålla honom och ha sin
tröst i den tillfredsställelsen att äfven kunna vara mera för
honom, i samma mån han åldras och försvagas. Ibland
gripes jag af en sådan ängslan, då jag tänker: Kanske
vill Gud taga honom bort ifrån oss, innan jag hinner
få se honom i vårt hem. Och vid den tanken har jag
alltid fäst som ett vidskepligt villkor för min framtida
lycka. Men Gud ger mig min beskärda del af fröjd och
kval, som är mig nyttig, om han också nekar mig denna
glädje, och hvad han gör är rätt och väl.»
Vid denna tid märkte Agnes äfven med smärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
