- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
121

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OROANDE TECKEN 121

Knut. också var krasslig och satt och beskref sina
krämpor, tills Agnes blef illamående af att höra på.
Hon försökte vara glad och skingra den allmänna
mulenheten så godt hon kunde. »Jag tycker som Mark
Tapley*,» förklarar hon i ett bref, »att det är min tid
’to come out strong’, och att det är ’some credit in
being jolly under such circumstances’.» Då fadern
en dag fick lof af doktorn att gå på en föreläsning
som hölls inom operahuset, följde hon med som vakt
och hade rätt tråkigt med att lyssna på hur
riksarkivarien Nordström utredde den schleswig-holsteinska
frågan.

I slutet af mars inträdde oroande tecken i Geijers
tillstand. Han började känna stickningar i hjärtat och
led af en tilltagande svaghet och sömnighet. Blott med
största möda förmådde han ga uppför trappan och
måste därunder hvila flera gånger. Hans hustru påminde
honom, huru han alltid brukat bli före henne pa deras
promenader och skämtat med hennes skrala ben. »Det
var mycket dumt af mig,» svarade han med så sorgsen
stämma, att det skar henne i hjärtat. Snart kunde han
ej alls vara ute, hvarken gående eller åkande, ty luften
sökte honom för starkt; också stannade han nu helst
inne; våren hade blifvit pinsamt rå och kall. Han
mäktade icke mer läsa själf och blott en kort stund höra
på hvad andra föredrogo, hvarpå han gick att lägga sig.
Benägenheten för sömn kom öfver honom flera gånger
under dagens lopp. Ännu flammade han upp och blef
liflig, när det kom främmande om aftnarna, men det
var blott en sorts öfverretning. I dieten hade han blifvit
försiktig och foglig, men däremot hade lynnet försämrats

* En person i Dickens roman Martin Chuzzlewit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free