Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Geijers sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SJUKDOMSSYMPTOM
och gifvit åt hans omdömen om saker och personer en
skarp bitterhet, som han aldrig förut tillåtit sig. Hans
närmaste hade svårt att förlika sig med detta, ehuru de
visste, att det var ett symptom af hans hjärtlidande:
det var honom så olikt. Bara man råkade nämna något
som han ogillade, for han ut i hårda och bestraffande
ordalag, och det i närvaro af hvem som helst, till stor
ängslan för hans fruntimmer, som visste, hur benägen
man var att taga upp, sprida och kommentera hans
yttranden. Dels af räddhåga att utbrotten kunde skada
hans hälsotillstånd, dels af fruktan att de kunde såra
någon närvarande, brukade hans hustru vid dylika
tillfällen ta honom i armen och hviskar »Tyst, tyst!» »Hvad
är det för strunt?» kunde han då ropa till helt högt,
men stillade sig genast och tillade i den mildaste ton:
»Jag är ju inte ond. Jag är som ett lamm, bara jag får
ur mig hvad jag tänker. Jag har i 40 år suttit i Uppsala
och tegat. Nu måste jag tala.» »Ofta,» berättar hans
hustru, »kunde jag och Agnes smeka honom till ro och
af- eller bortvända sådana utbrott.» »Ja,» sade han då
som ett godt barn, »jag skall försöka taga mig till vara
och ej göra så mera.»
Svårt var det att bevittna den oro, som dref honom
att gå af och an i rummen i ständig rastlöshet, utan
att kunna företa sig något arbete eller hålla ut med någon
förströelse, som t. ex. én patience, mer än några få
minuter i sänder. Så steg han upp, vandrade från det
ena fönstret till det andra, såg ut, satte sig åter ned och
frågade hvad klockan var. Oförmågan af sysselsättning
plågade honom så mycket mer, som han ej begrep
anledningen därtill. »Jag är ju inte sjuk,» sade han. »Hvad
skall detta bli af? Mitt lif är i egentlig mening en dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
