Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
SORG OCH TRÖST
Adolf Hamilton hade kommit upp till begrafningen,
men måste snart återvända till Kinnekulle. Det gjorde
honom ondt att ej kunna stanna längre och hjälpa till
med bouppteckningen och allt annat besvär och bråk,
som dödsfallet orsakade. Särskildt intresserad var han
också att få veta resultatet af den inventering Knut
Geijer skulle göra af faderns papper. Gärna hade han
nog äfven velat vara med om det högtidliga efterspel
till likbegängelsen som förestod: Geijers stoft skulle
föras till Uppsala för att där grafsättas. Aftonen förut
skref Anna-Lisa till öfverstinnan Silfverstolpe följande
bref:
»Söndagen den 16 maj 1847.
Med ögonen skymda af gråt och hjärtat fylldt af den
ömmaste och djupaste saknad, måste jag dock tala några
ord till min kära, älskade vän. Mina söner resa nu för
att ledsaga det dyra stoftet till sitt hvilorum på Uppsala
kyrkogård. Jag ville vara med och längtar och längtar;
personligen kan jag ej — min hälsa måste jag skona
för att ej blifva för tung för mina barn — — — Jag
ser allt i min föreställning, men hvad jag inte ser
och aldrig i lifvet kan upphöra att sakna och begråta
är den lifgifvande anden, utom hvilken hela lifvet
förefaller mig grått och tomt. Min svaga blick forskar och
söker. — — — Hur? och Hvar? Fåfänga frågor, och
dock sväfva de i hvarje ögonblick öfver min själ. Måtte
de kunna höja mig ofvan alla svagheter, som nedtynga
sinnet och göra det ovärdigt en högre umgängelse!
Agnes har tröstat mig så vackert och sagt: ’Pappa lefver
ju bland oss. Ordet Död kan ej användas på honom;
det är blott en sky som döljer honom för våra blickar.’
Hon och jag vederkvicka ofta våra sinnen med hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
