Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Runebergs Vårt land. Svenska pressen om Geijer. Två bref från hans änka. Hans jordfästning. Grafsättningen i Uppsala. Den dödes eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESFESTER
153
Den 25 maj höll Litteratursällskapet en minnesfest
öfver Geijer å Stora Börssalen i Stockholm. Bland
åhörarna, hvilkas antal uppgick till nära 400, befunno
sig kungen, drottningen, änkedrottningen, kronprinsen,
prins August och prinsessan Eugenie. Högtidligheten
inleddes med afsjungandet af Geijers bekanta, af honom
själf tonsatta dikt Första aftonen i det nya
hemmet, till hvars ord A. F. Lindblad för tillfället
fogat en fortsättning. Minnestalet hölls af Wilhelm
Tham, som enligt Aftonbladet »träffande och mången
gång rörande både skildrade Geijers akademiska
verksamhet och karakteriserade honom såsom
historieskrifvare och politiker». Det märkligaste i talet torde
vara hvad som yttras om betydelsen af det s. k.
»affallet». Författaren gör följande tänkvärda frågor: »Ur
hvilken grund uppstår merendels den öfvertygelse, i
ett som annat, med hvilken hvarje enskild, nämligen
så vidt han är mäktig af en öfvertygelse, ingår i det
offentliga lifvet? Månne ej från härkomst, uppfostran
och lefnadssätt? Och är den icke just därföre i det
hela mera en fördom än en öfvertygelse?» — En
af Johan Börjesson författad vidlyftig Minnessång
upplästes af general J. P. Lefrén. Festen ändades med en
Slutkör, hvars ord och musik båda voro af Lindblad.
— Förmodligen vid ungefär samma tid på året hölls i
Lund, å Akademiska föreningens vägnar, Minnestal öfver
Geijer af Abraham Cronholm. — Det
skandinaviske Selskab i Köpenhamn helgade sitt första
vintermöte under hösten 1847 åt hågkomsten af den
frejdade svenske historikern och hade uppdragit åt Carl
Parmo Ploug att tolka dennes betydelse.
Den ännu färska saknadens vackraste och mest
poetiska offer bragtes Geijer af Atterbom. Det bestod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
