Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Dömen icke...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man lär, och de omsatte i det praktiska livet sin
djupa och helhjärtade religiositet. Nu när min far
är lämnad ensam kvar efter min mors bortgång,
fortsätter han sitt liv på samma ödmjuka och
försynta sätt och ser fram emot den dag, då han åter
får förena sig med henne, som gått före till den
himmel, som för honom alltid varit en så levande
realitet.
Det var i en sådan miljö som jag växte upp, och
den måste helt naturligt trycka sin prägel på min
uppväxttid och hela mitt liv. Även om hemmet
hade en underton av djupt allvar och varm
religiositet, så gavs dock mycket plats för glädje och
munterhet. Vår uppfostran var sträng; jag minns, att
min far ofta sade, att ett barn skall lära sig lyda,
innan det har fyllt två år. Ärlighet, lydnad och
punktlighet höll mina föräldrar mycket strängt på,
även om de var mycket förstående för barnens
spratt och rackartyg, under förutsättning att de ej
var till skada eller obehag för andra människor.
Redan när vi var små, inriktades våra tankar på att
försöka vara andra människor till nytta och hjälp.
Min far och hans bröder hade själva som unga
fostrats i samma anda, och mina föräldrar ville fortsätta
de traditioner, som min farmor grundat i dessa
hänseenden. Sålunda ordnades varje jul i vårt hem vid
Östermalmsgatan i Stockholm en vad man nu för
tiden skulle kalla »lilljulafton», till vilken en del
fattiga Stockholmsfamiljer inbjöds. Ännu i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
