Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människor i skyddsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad de äger och har? Skall jag nu bli en av dem som
måste bege sig ut på den långa, tröstlösa vandringen
för att finna nya bostadsmöjligheter?
Sådant var, överallt, i alla de berörda länderna, det
krig, som utspelade sig 1939—4;5. Det drabbade
civilbefolkningen i lika hög grad som militärerna.
Överallt fann man samma problem och samma lidanden.
Överallt ställde människorna den frågan till sig:
kommer i natt den bomben att fällas, som är avsedd
för mig? Överallt präglades livet av medvetandet
om att hade man en natt kommit undan med livet,
så skulle samma skådespel upprepas nästa natt och
den därnäst följande och en lång rad av nätter
därefter. Kanske mer än för döden fasade dessa
skyddsrummens människor för de dunkla och hemska
framtidsperspektiv, som mötte dem, om de förlorade sina
hem. De hade alla sett det öde, som drabbat så många
av deras grannar och medmänniskor. De hade alla
sett den tröstlösa synen av hemlösa, som drar fram
längs gator och vägar för att uppsöka nya platser,
som de hoppas kan erbjuda dem en fristad. Dessa
de utbombades skaror ser ut som lemmeltåg, till större
delen bestående av kvinnor och gubbar och barn. De
vandrar mot en framtid, som inte längre tycks ha
något att bjuda dem.
Det var som sagt över allt detsamma. Jag kom att
tänka på detta, då jag på våren 1944 fick tillfälle att
besöka London, där jag ej varit sedan jag tillsammans
med min familj och mina svärföräldrar bevistat Georg
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
