Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se fig. 4). Dessa vid alla glaciärer förekommande
glaciärälfvar äro i hög grad grumlade af fint lerslam, som
uppsamlats under glaciärens yta ur bottenmoränens
bärgartsmjöl. Få Island kallas de just på grund af sin
slamrikedom och vattnets däraf nästan mjölkhvita färg
för “hvitåar“. När älfven når en sjö eller hafvet,
afsättes detta slam lagervis på bottnen. Då slammets
beskaffenhet och ymnighet ändras i samma mån som
strömhastigheten, alltså med årstiderna och väderleksförhållandena,
 |
| Fig. 4. Bild af en jökel. Tvänne mindre jöklar ses sammanflyta till en, hvarvid deras inre sidomoräner förena sig och bilda en midtmorän. I jökelns nedre ända, som är omsluten af bågformiga ändmoräner, ses en öppning, “jökelporten“, ur hvilken jökelälfven framrinner. Vidare märkas radierande remnor i jökelns nedre ända och en tvärs öfver jökeln gående afsats (“isfall“), som afspeglar någon ojämnhet i den underliggande dalbottnen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
