Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Om glaciärer eller jöklar, deras utbredning, deras rörelser och däraf förorsakade bildningar. Dessa bildningars förekomst långt ifrån nutidens glaciärområden utgör bevis för en tid med strängare klimat, istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ISTIDEN’.
kommande åsar, skall man finna huru de i sitt förlopp 1
hög grad likna floder med deras bifloder (se fig. 5);
men att de framgå tämligen oberoende af markens
ojämnheter, fortsätta öfver smärre höjder, dalar och sjöar. Vidare
finner man, att de till sin riktning tämligen nära
öfverensstämma med bärghällarna8 refflor, och att liäsarna
tillstöta från nordsidan. Man har också funnit, att de stenar,
som ingå i åsens massa, till största delen bestå af
bärg-arter, som finnas i fast bärg åt åsens nordända, under det
att stenar, som finnas i fast bärg endast sydligare, icke
ingå i åsen. Åsen hvilar ofta direkt på den refflade
bärg-hällen, däremot betäcker stundom den varfviga leran
dess sluttningar, hvaraf framgår, att åsen är bildad före
denna leras afsättning. Få grund af ofvan anförda
egendomligheter i åsarnas forekomstsätt och byggnad har man
sökt förklara deras bildniDg på följande sätt.
Smältvattnet från den stora landisens yta och från
dess inre sökte sig genom isens remnor ned till dess
botten, där det samlade sig till rännilar, åar och älfvar
ungefår såsom "vi kunna se vid nutida glaciärer. Utsatt
för trycket af det landisens remnor fyllande vattnet
framdrefs det i dessa åar och älfvar med en betydande kraft
ungefar såsom vattnet i en vattenledning framdrifves på
grund af vattentrycket. Och liksom i en vattenledning
voro dessa åar och älfvar icke strängt beroende af markens
ojämnheter, utan ilade fram vid isens botten genom
is-tunnlar, som det utarbetat utan att i detalj följa alla
underlagets ojämnheter. I dessa tunnlar samlades, stenar, grus,
sand och stoft från den med moränmaterial starkt
bemängda landisens bottenlager. Detta material rycktes
med af det framilande vattnet, rullades och rundades, och
aflagrades först framme vid istunnlarnas och älfvarnas
utmynnande vid landisens bräm. Det gröfsta gruset och
rullstenarna afsattes först; litet längre ut från mynningen
hopades det finare gruset och sanden, och det finaste
slammet fördes ännu längre ut i hafvet, på hvars botten
det afsattes såsom den förut omtalade varfviga leran.
När nu isen under den fortgående klimatförbättringen
förflyttade sin främre kant, sitt s. k. bräm, bakåt allt mera
mot norr, förflyttades i samma män dessa tunnelälfvars
mynningar och därmed de vid dem försiggående
grus-aflagringarna i samma riktning. Så uppkommo våra rull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
