Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nedisningsområdena under istiden. Istidens början; dess höjdpunkt; mildare mellantider, s. k. interglaciala skeden. Istidens öfvergång till nutiden. Nivåförändringar. Om nedisningsområdenas landskapliga beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intebglàciàlà tider.
af djur och växter, försämrades klimatet åter, och isen
ryckte ånyo fram öfver en betydlig del af sitt förr intagna
område, utan att likväl nå fullt samma utveckling som
förra gången. Man har ifrån Schweiz och Skottland samt
äfven Skåne antydningar om, att detta fram- och
återgående af isen antagligen förekommit flera gånger.
Yi skola kasta en blick på jordaflagringarna i Skåne
för att med ett exempel visa, huru man kan sluta till
åtminstone tvänne skilda nedisningar därstädes. Man träffar
allmänt i Skåne en bottenmorän, hvars material
hufvudsakligen utgöres af nordliga, företrädesvis småländska
stenarter; likaledes träffar man refflor, som vittna om
nordlig rörelse hos den landis, som en gång sköt fram
öfver Skåne. Men dessutom finner man i södra Skåne en
bottenmorän af helt annan beskaffenhet, bildad af
gotländska kalkstenar, åländska graniter och bärgarter,
tillhörande geologiska formationer, som ej finnas i norr, men
väl äro utbildade på Östersjöns botten öster om Skåne;
denna bottenmorän ligger nu alltid ofvanpå den förut
nämda, från hvilken den stundom är skild genom fin,
skiktad, ur vatten afsatt sand och lera. Och i denna har
man funnit djurrester, som visa, att klimatet under denna
mellantid hade en arktisk prägel.
Man måste häraf sluta, att efter en föregående
nedisning, då den först nämda moränen bildades, följde en
afsmältning, hvarigenom Skåne blef fritt från landis, och
att under denna senare tid den skiktade sanden afsatte
sig, samt att därefter isen ånyo framryckte, men då rörde
sig i en annan riktning, nämligen från öster, alltså ifrån
Östersjön sköt upp öfver skånska slätten. Utom moränerna
vittna också en del reffelobservationer otvätydigt om en
sådan glaciärrörelse från öster, som till tiden är senare
än den förr nämda nordliga. Få vissa hällar kunna båda
reffelriktningarna urskiljas. Anmärkningsvärdt är, att man
på de högre bärgen i Skåne, t. ex. Romeleklint, endast
iakttagit den äldre moränen och de äldre reiflorna, på
omgifvande slättland däremot allmänt den yngre
nedisningens bildningar. Detta liksom åtskilliga andra
iakttagelser på hvilka vi här ej kunna ingå, göra sannolikt,
att under den senare nedisningen landisen hade så ringa
mäktighet, att t. o. m. de låga skånska bärgen stucko upp
öfver densamma. Iakttagelser från Nordtyskland ådaga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
