- Project Runeberg -  I Sverige /
102

(1851) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här utanför och sjöngo med ur psalmboken; rundtomkring
på grafstenarna, hvilka nästan alla äro af gjutet
jern, sulto mödrar och gåfvo sina små di; lifvets
källa vällde fram öfver död och graf. En helt ung
bonde, en utmärkt vacker karl, stod och läste inskriften
på en graf:

”Ack, hur sött, att hafva lefvat,
Ack hur skönt, att kunna dö!”


Sköna, kristliga tänkespråk, verser, säkert ur psalmboken,
lästes rundt omkring på grafvarna, och de blefvo
alla lästa, ty gudstjensten varade flera timmar, någonting,
som emellertid aldrig kan vara godt för andakten.

Ändtligen strömmade skaran ur kyrkan, de eldröda
och gräsgröna förklädena lyste, menniskomassan blef
allt tätare och trängde framåt; de hvita hucklena,
linnena och lärftsarmarne utgjorde hufvudfärgen; det
såg ut som en hel procession i de katolska länderna.
Det blef åter lif och rörelse på vägen af gående och
åkande, och öfver sjön rodde de fullastade båtarne åter
sin väg. Men likväl fanns ännu folk qvar. Drängar och
gubbar stodo i grupper på Leksands breda gata från
kyrkan och upp till gästgifvaregården. Här bodde jag
och måste bekänna, att mitt danska tungomål lät högeligen
främmande för dem alla; jag bröt derför på svenska,
och flickan i gästgifvaregården försäkrade, att hon
förstod mig bättre än hon i fjol hade förstått
Fransmannen, som talte franska till henne.

Som jag sitter i mitt rum, inkommer värdinnans
lilla dotter, ett litet näpet barn, som fann sig lyckligt
af att få se min brokiga nattsäck, min skottska plaid
och det röda saffianet i kofferten; jag klippte i hast åt
henne af ett pappersark en turkisk moské med minareter
och öppna fönster, och hon skyndade helt lycksalig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:03:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isverige/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free