Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin kos. En stund efteråt hör jag det talas högt på
gården, jag hade en aning om att det gällde min
klippning; jag steg sagta ut på trä-altanen och såg mormor
stå nere på gården och med strålande ansigte hålla
min klippning högt upp. En hel skara dalkarlar och
dalkullor stod omkring henne, alla i extas öfver mitt
konstverk, men ungen, — den lilla, välsignade ungen,
— skrek och sträckte händerna efter sin välfångna
egendom, som hon icke fick behålla, emedan den var
alltför vacker. Jag smög mig, högeligen smickrad och
uppmuntrad, in igen, men nästa ögonblick knackade
det på dörren, det var mormor; hon kom med en hel
tallrik pepparnötter.
”Jag bakar de bästa pepparnötter i Dalarne”, sade
hon, ”men de ha gamla fasoner från min mormors tid
herrn klipper så väl, skulle han inte kunna klippa oss
några nya fasoner!”
Och jag satt hela midsommaraftonen och klippte
mönster till pepparkakor: nötknäppare med ryttarstöflor,
väderqvarnar, som föreställde både mjölnare och qvarn,
utstyrd i tofflor och med dörr på magen, samt dansöser,
som med ena benet pekade åt sjustjernan. Mormor fick
dem; men dansöserna vände hon upp och ned på, benen
sväfvade alltför högt för hennes fattningsgåfva, hon
trodde, att de hade ett ben och tre armar.
”Det skall bli nya fasoner!" sade hon, ”men de
äro svåra.”
Jag hoppas, att jag i Dalarne lefver i de nya
pepparkaks-fasonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
