Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi vilja bara», sade priorn, »fråga er om vägen till Rotherwood,
Cedric anglosaxarens boning.»
»Jag ämnar mig själf dit», svarade den främmande, »och om
jag hade en häst, skulle jag bli er vägvisare, ty vägen är litet
invecklad, ehuru den är mig väl bekant.»
»Du skall få både tack och lön, min vän», sade priorn, »om
du för oss i säkerhet till Cedrics hus.»
Och han lät en af sina följeslagare sitta upp på sin egen
handhäst och gaf den främmande den, hvarpå han själf hade ridit.
Deras förare vek af in på en väg alldeles motsatt den, som
Wamba anvisat, för att leda dem vilse. Vägen förde snart djupare
in i skogen och gick öfver mer än en å, som det var farligt nog
att nalkas på grund af de sumptrakter, genom hvilka de runno; men
främlingen tycktes liksom instinktmässigt känna den fastaste marken
och de säkraste vadställena och förde varsamt och försiktigt
sällskapet in på en bredare skogsväg än de ännu hade sett. Därefter
pekade han på en stor, låg, oregelbunden byggnad vid ändan af denna
väg och sade till priorn: »Där borta ligger Rotherwood, Cedric
anglosaxarens boning.»
Det var en glädjande underrättelse för Aymer, hvars nerver
just icke voro af de starkaste och som hade utstått så mycken
sinnesrörelse och oro, medan de redo genom de farliga morasen, att
han ännu ej hade känt sig drifven af nyfikenhet till att göra sin
vägvisare en enda fråga. Då han nu kände sig i säkerhet och hade
härberget nära till hands, började hans nyfikenhet vakna, och han
frågade vägvisaren, hvem och hvad han var.
»En pilgrim, som nyss återkommit från det heliga landet», lydde
svaret.
»Ni hade gjort bättre i att stanna där och kämpa för återvinnandet
af den heliga grafven», sade tempelherren.
»Mycket sant, fromme riddare», svarade pilgrimen, som mycket
väl tycktes känna tempelherren till utseendet, »men då de, som
äro edeligen förpliktade att återtaga den heliga staden, påträffas
resande så långt bort från det ställe, där deras plikter bjuda dem att
vara, kan det då förvåna er, att en fredlig bonde som jag ej vill
åtaga sig det värf, som ni har uppgifvit?»
Tempelherren ämnade ge ett vredgadt svar, men afbröts af priorn,
som uttalade sin förvåning öfver, att deras vägvisare efter så
lång frånvaro så noga kände till vägarna i skogen.
»Jag är barnfödd här på trakten», svarade deras vägvisare, och
då han gaf detta svar, stodo de framför Cedrics hus, en låg,
oregelbunden byggnad, som inneslöt flera gårdar och upptog ett betydligt
område och, fastän dess storlek visade, att innehafvaren var en
förmögen man, dock var helt olik de höga, tornprydda och med
fästningsmurar omgifna byggnader, hvari den normandiska adeln bodde
och som blifvit den allmänna byggnadsstilen i hela England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
