Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kung Richard själf och fem af hans riddare efter intagandet af S:t Jean d’Acre höllo en tornering, hvartill de utmanade enhvar, som ville infinna sig. Jag förklarar, att på den dagen red hvarje riddare tre löpningar och kastade tre motståndare till marken. Jag förklarar vidare, att sju af dessa motståndare voro tempelherrar - och riddar Brian de Bois-Guilbert vet mycket väl, att det jag säger er är sant.»
Det är omöjligt att med ord beskrifva den dolska, förbittrade blick, som gjorde tempelherrens mörka ansikte ännu mörkare. I sin oerhörda vrede och förvirring grep han med skälfvande hand efter fästet på sitt svärd och drog den kanske endast tillbaka, emedan han visste, att ingen våldshandling utan fara kunde utföras på detta ställe och i detta sällskap. Cedric, hvars känslor alltid voro enkla
och rättframma och som sällan tänkte på mer än en sak i sänder, lade i den glädje, hvarmed han hörde talas om sina landsmäns heder, ej märke till sin gästs våldsamma sinnesrörelse. »Jag vill ge dig detta guldarmband, pilgrim», sade han, »om du kan säga mig namnen på de riddare, som så käckt häfdade gamla Englands anseende.»
»Det skall jag med glädje göra», svarade pilgrimen, »och det
utan belöning; en ed jag aflagt förbjuder mig att någonsin vidröra guld.»
»Jag skall bära armbandet åt er, om ni har lust, min gode
pilgrim», sade Wamba.
»Den förste i ära liksom i vapen, i berömmelse liksom i rang», sade pilgrimen, »var den tappre Richard, kung af England.»
»Jag förlåter honom», sade Cedric, »jag förlåter honom, att han härstammar från tyrannen hertig Vilhelm.»
»Grefven af Leicester var den andre», fortfor pilgrimen, »riddar Thomas Multon af Gilsland var den tredje.»
»Han åtminstone är af anglosaxisk ätt», sade Cedric stolt.
»Riddar Foulk Doilly var den fjärde», sade pilgrimen.
»Äfven han är anglosaxare, åtminstone på mödernet», fortfor Cedric, som lyssnade med den mest spända uppmärksamhet och nästan glömde sitt hat till normanderna för sin stolthet öfver Englands kung och hans män. »Och hvem var den femte?» frågade han.
»Den femte var riddar Edwin Turneham.»
»Äkta anglosaxare, vid Hengists själ!» utbrast Cedric. »Och
den sjätte?» fortfor han ifrigt. »Hvad kallar ni den sjätte?»
»Den sjätte», sade pilgrimen efter en paus, hvarunder han
tycktes samla sina tankar, »var en ung riddare af mindre berömmelse och lägre rang, som blifvit upptagen i det högborna sällskapet mindre för att hjälpa till i deras företag än för att göra talet fullt — hans namn har ej fäst sig i mitt minne.»
»Herr pilgrim», sade riddar Brian de Bois-Guilbert hånfullt,
»denna låtsade glömska, sedan ni erinrat er så mycket, kommer för sent för att tjäna ert syfte. Jag skall själf säga den riddares namn, för hvars lans slumpen och ett fel af min häst gjorde att jag föll —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
