Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ännu tarfligare säng, fylld med ren halm och försedd med två
eller tre fårskinn som sängkläder.
Efter att ha släckt sin fackla kastade pilgrimen sig, utan att ta
af sig sina kläder, på detta enkla läger och sof eller bibehöll åtminstone
sin hvilande ställning, tills de första solstrålarna trängde in
genom det lilla gallerförsedda fönster, hvarigenom både luft och ljus
trängde in i hans otrefliga cell. Då for han upp, och efter att ha
läst sin morgonbön och ordnat sina kläder, lämnade han kammaren
och inträdde i juden Isaacs rum, i det han lyfte upp klinkan så tyst
som möjligt.
Juden låg i orolig slummer på en bädd af samma slag som
den, hvarpå pilgrimen själf hade tillbragt natten. Det af hans dräkt,
som han tagit af sig föregående kväll, låg alldeles i närheten, för
att det ej skulle bli borttaget, medan han sof. I hans ansikte var
ett uttryck af oro, som gränsade till dödsångest. Hans händer och
armar rörde sig krampaktigt, som om han kämpade med en mara,
och förutom åtskilliga utrop på hebreiska hörde man tydligt på
normand-engelska eller landets blandade språk följande ord: »För Abrahams
Guds skull, skona en olycklig gammal mans lif! Jag är fattig
— jag har inga pengar — om ni så med edra järn vred mina
lemmar ur led, kunde jag inte göra er till viljes!»
Pilgrimen väntade ej på, att judens dröm skulle sluta, utan
rörde vid honom med sin pilgrimsstaf. Beröringen framkallade sannolikt
en tankeförbindelse med de fasor, som drömmen väckte, ty den
gamle mannen for upp, hans grå hår stod på ända, och i det han
kastade om sig några af sina klädesplagg och höll i de andra,
aflagda kläderna med ett grepp så hårdt som falkens i sitt byte,
riktade han sina skarpa, svarta ögon med ett uttryck af förvirring och
dödlig ångest på pilgrimen.
»Ni har ingenting att befara af mig, Isaac», sade pilgrimen, »jag
kommer som er vän.»
»Israels Gud löne er», sade juden högeligen lugnad, »jag
drömde — men fader Abraham vare prisad, det var blott en dröm.»
Därpå hämtade han sig och tillade i sin vanliga ton: Och hvad vill
ni väl hos den stackars juden så tidigt på morgonen?»
»Jag vill blott låta er veta», sade pilgrimen, »att om ni inte
genast lämnar detta hus och skyndsamt fortsätter er resa, kan den
lätt bli farlig.»
»Fromme fader», sade juden, »hvem skulle kunna finna någon
glädje i att utsätta en fattig stackare som mig för fara?»
»Syftet kan ni själf bäst sluta er till», sade pilgrimen, »men det
skall ni veta, att då tempelherren i går aftse gick genom salen, talade
han till sina muhammedanska slafvar på det saracenska språket, som
jag väl förstår, och ålade dem att i dag lägga sig i försåt för juden,
gripa honom, då han kom på lämpligt afstånd från huset, och föra
honom till Philip de Malvoisins eller Reginald Front-de-Boeufs borg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
