Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dräkt har jag påtagit mig en förpliktelse till fattigdom och till att
ej utbyta den mot något annat än en häst och ett harnesk. Men
tro för all del inte, att jag fikar efter ditt sällskap eller väntar mig
någon fördel däraf; stanna här, om du vill — Cedric anglosaxaren
kan kanske beskydda dig.»
»Ack», sade juden, »han vill inte ta mig med i sitt följe —
anglosaxare och normander blygas lika mycket för den stackars
israeliten, och att färdas ensam öfver Philip de Malvoisins och Reginald
Front-de-Boeufs egor — nej, unge man, jag vill gå med er! Låt
oss skynda — låt oss omgjorda våra länder — låt oss fly! — Här
är din staf; hvarför dröjer du?»
»Jag dröjer inte», sade pilgrimen, i det han gaf efter för judens
enträgna böner, »men jag måste se till, att vi kunna komma bort
från detta ställe — följ mig!»
Han gick före in i nästa rum, där, som läsaren vet, svinaherden
Gurth låg.
»Stig upp, Gurth», sade pilgrimen, »stig genast upp, öppna
bakporten och låt juden och mig komma ut.»
Gurth blef sårad af den förtroliga och befallande ton, hvarmed
pilgrimen talade. »Juden skulle lämna Rotherwood», sade han, i det
han reste sig på armbågen och såg sturskt på honom, utan att lämna
sin brits, »och till på köpet dra bort i sällskap med pilgrimen?»
»Jag kunde lika gärna ha drömt», sade Wamba, som i detta
ögonblick inträdde i rummet, »att han smög sig bort med en skinka.»
»Icke desto mindre», sade Gurth, i det han åter lade ned
hufvudet på träblocket, som utgjorde hans hufvudgärd, »måste både
jude och hedning finna sig i att vänta, tills den stora porten
öppnas — vi låta inga gäster smyga sig bort vid så ovanlig tid.»
»Icke desto mindre», sade pilgrimen i befallande ton, »tror jag
inte, att ni nekar mig den tjänsten.»
Därmed lutade han sig ned öfver den hvilande svinaherdens
säng och hviskade i hans öra några ord på det anglosaxiska språket.
Gurth for upp, liksom elektriserad. Pilgrimen lyfte emellertid upp
sitt finger, som om han ville förmana till försiktighet, och tillade:
»Akta dig, Gurth — du är van att vara försiktig. Jag säger: öppna
bakporten; du skall snart få höra mera.»
Gurth lydde med brådskande ifver, medan Wamba och juden
följde efter, bägge förvånande sig öfver den plötsliga förändring, som
hade inträdt i svinaherdens uppförande.
»Min mulåsna, min mulåsna», sade juden, då de stodo utanför
bakporten.
»Hämta hans mulåsna», sade pilgrimen, »och låt äfven mig få
en, så att jag också kan få göra sällskap med honom, tills han
kommer härifrån trakten — jag skall lämna den oskadd tillbaka till
någon af Cedrics följe vid Ashby. Och gör ...» resten hviskade han
i örat på Gurth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
