Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det ska vi snart få se», sade röfvaren; därpå vände han sig
om till sina kamrater och sade: »Tag den här gynnaren med er. Jag märker, att han vill ha både sin skalle krossad och sin penningpåse uppsprättad, så att han på en gång kan bli åderlåten på två olika ställen.»
I enlighet med denna befallning blef Gurth bortförd, och efter att något omildt ha blifvit släpad upp öfver sluttningen på vänstra sidan om vägen, befann han sig i ett vildt snår, som låg mellan den och öppna fältet. Han var tvungen att följa med sina råa ledsagare in i den tätaste delen af denna småskog, där de plötsligt stannade på en oregelbunden öppen plats, som till stor del var utan
träd och där månskenet följaktligen silade ned utan att synnerligt hindras af grenar och blad. Här sammanträffade de röfvare, som fångat honom, med två andra personer, hvilka tydligen också hörde till bandet. De hade korta svärd vid sidan och pikstafvar i handen, och Gurth såg nu, att de alla sex buro masker, hvilket borttog hvarje
tvifvel om deras yrke.
»Hur mycket pengar har du, karl?» sade en af röfvarena.
»Trettio dukater äger jag själf», svarade Gurth vresigt.
»Förverkade! Förverkade!» ropade röfvarena. »En anglosaxare
har trettio dukater och kommer nykter hem från byn! Då är allt hvad han bär på sig oundvikligen och obestridligen förverkadt.»
»Jag har sparat ihop dem för att köpa mig fri», sade Gurth.
»Du är en åsna», svarade en af röfvarena. »Tre mått dubbelöl
skulle ha gjort dig lika fri som din herre, ja, ännu friare, i fall han är en anglosaxare liksom du.»
»Det är en bedröflig sanning», sade Gurth, »men om jag för
dessa trettio dukater kan köpa mig fri från er, så lös mina händer, och jag skall betala er dem.»
»Stopp litet», sade en, som tycktes öfva någon myndighet öfver de andra, »den påse, som du bär på dig, innehåller, efter hvad jag kan känna genom din kappa, mera pengar än du har sagt oss.»
»Det är den gode riddarens, min herres», svarade Gurth, »och
jag skulle inte ha sagt ett ord om dem, i fall ni nöjt er med att ta, hvad som tillhör mig.»
»Du är en hedersman», svarade röfvaren, »dina trettio dukater kan du kanske ännu få behålla, i fall du är uppriktig mot oss. Men ta nu hit, hvad som blifvit dig anförtrodt.» Därmed tog han ifrån Gurth den stora läderpåsen, hvari den pung Rebecka gifvit honom samt resten af dukaterna voro gömda, och fortsatte sedan sitt förhör:
»Hvem är din herre?»
»Den arflöse riddaren.»
»Hvars goda lans vann priset vid torneringen i dag? Hvad
är hans namn och släkt?»
»Det är hans vilja», svarade Gurth, »att detta skall vara
fördoldt, och af mig få ni sannerligen inte veta något därom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
