- Project Runeberg -  Ivanhoe /
97

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot hans hufvud; det gled mot den blanka hjälmen och träffade med nästan oförminskad våldsamhet hästens pansar, och Front-de-Boeuf tumlade omkull på marken tillika med hästen, bägge lika bedöfvade af det våldsamma hugget. Le noir fainéant vände då om sin häst mot Athelstane af Coningsburgh, och då hans eget svärd sprungit af under striden med Front-de-Boeuf, vred han ur den tjocke
anglosaxarens hand den stridsyxa denne svingade, och som en med användandet af detta vapen väl förtogen man gaf han honom ett sådant slag uppe i hjälmen, att äfven Athelstane tumlade sanslös till marken. Då riddaren hade utfört denna dubbla bedrift, för hvilken man tilljublade honom ett så mycket starkare bifall, som man alls icke hade väntat den af honom, tycktes hans lättja komma tillbaka, och han red åter helt lugnt bort till den norra ändan af stridsplatsen, medan han öfverlät åt sin anförare att reda sig med Brian de
Bois-Guilbert så godt han kunde. Det var nu ej längre så svårt som förut. Tempelherrens häst hade blödt mycket och kunde ej motstå den arflöse riddarens raska angrepp. Brian de Bois-Guilbert tumlade till marken och kunde ej få sin fot ur stigbygeln. Hans motståndare sprang af hästen, svingade sitt dödsbringande svärd öfver sin motståndares hufvud och uppmanade honom att ge sig, men prins Johan, som var mera ömhjärtad för tempelherrens farliga belägenhet än han varit för hans medtäflares, besparade honom den
förödmjukelsen att förklara sig öfvervunnen genom att kasta sin kommandostaf till marken och sålunda göra slut på striden.

Väpnarne, som funnit det både farligt och svårt att bistå sina herrar under striden, ilade nu in på stridsplatsen, för att ägna de sårade vederbörlig hjälp, och dessa fördes med den största varsamhet till tälten i närheten eller till de kvarter, som anordnats åt dem i den närliggande byn.

Så slutade den minnesvärda dusten vid Ashby-de-la-Zouche, en
af den tidens tapprast utkämpade torneringar.

Det var nu prins Johans plikt att nämna den riddare, som hade kämpat bäst, och han bestämde, att dagens ära tillkom den riddare, som folkets röst gifvit namnet le noir fainéant. Mot denna dom invändes det mot prinsen, att segern i själfva verket vunnits af den arflöse riddaren, som under dagens lopp med egen hand hade besegrat sex stridsmän och slutligen lyft motpartiets anförare ur sadeln
och kastat honom till marken. Men prins Johan vidhöll sin åsikt, som han stödde med det påståendet, att den arflöse riddaren och hans parti skulle ha tappat i striden, om ej riddaren i den svarta rustningen gifvit sitt kraftiga bistånd, och han fortfor därför att tillerkänna honom priset.

Till alla de närvarandes öfverraskning syntes nu den riddare, som sålunda fått företrädet, ingenstädes till. Han hade lämnat stridsplatsen, så snart kampen var slut, och några af åskådarne hade sett honom rida utför en af skogsvägarna i det långsamma skridt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free