Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad som än blir af honom», sade prins Johan, »är han
segrare i dagens kamp, och om han än tio gånger vore vår fiende eller vår brors hängifne vän, hvilket kanske är det samma, måste man se till hans sår — vår egen läkare skall ta hand om honom.»
Ett elakt leende spelade omkring prinsens läppar, då han sade dessa ord. Valdemar Fitzurse skyndade sig att svara, att Ivanhoe var bortförd från stridsplatsen och befann sig i sina vänners och släktingars vård.
Prins Johan ämnade just ge signal till uppbrott från tornerings-platsen, då en biljett stacks i hans hand.
»Hvarifrån?» sade prins Johan och såg på den person, som
lämnade honom den.
»Från utlandet, ers höghet, men hvarifrån, vet jag inte», svarade hans tjänare. »Den fördes hit af en fransman, som sade, att han hade ridit natt och dag för att lämna den i ers höghets händer.»
Prinsen såg skarpt på utanskriften och därefter på sigillet,
hvilket var prägladt med tre liljor och anbragt så, att det fäste silkessnöret, hvarmed biljetten var omsnörd. Johan öppnade biljetten med synbar sinnesrörelse; den stegrades i hög grad, då han hade genomögnat innehållet, som endast bestod af följande ord:
»Tag er i akt, ty djäfvulen är lös!»
Prinsen blef likblek, såg först ned på marken och därefter upp på himlen likt en man, som fått budskap om, att han blifvit dömd till döden. Då han återvunnit fattningen efter den första öfverraskningen, drog han Valdemar Fitzurse och de Bracy åt sidan och räckte biljetten först till den ene och sedan till den andre.
»Det betyder», tillade han med darrande röst, »att min broder Richard har fått sin frihet.»
»Det är kanske blindt allarm eller ett falskt bref», sade de Bracy.
»Det är Frankrikes egen handstil och sigill», sade prins Johan.
»Då är det på tiden», sade Fitzurse, »att samla vårt parti
antingen i York eller på en annan centralt belägen punkt. Vänta vi blott några dagar, blir det säkert för sent. Ers höghet måste göra hastigt slut på detta narrspel.»
»Fribönder och menige man», sade de Bracy, »få inte draga
hem missnöjda för att de inte ha fått sin anpart i leken.»
»Dagen är ännu inte så långt framskriden», sade Valdemar.
»Låt bågskyttarne skjuta ett par omgångar på taflan och låt dela ut premierna. Det blir ett fullt tillräckligt infriande af prinsens löften beträffande denna flock anglosaxiska trälar.»
»Jag tackar dig, Valdemar», sade prinsen, »du påminner mig
också om, att jag har en skuld att betala till den oförskämde bonden, som förolämpade oss i går. Vårt gästabud skall också hållas i afton, som det var vår afsikt. Om det så vore den sista timme jag har makten, skall den ägnas åt hämnd och glädje — sedan må morgondagen komma med nya sorger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
