Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trumpeternas smattrande kallade snart tillbaka de åskådare,
som redan börjat lämna stridsplatsen, och det förkunnades, att prins Johan på grund af höga och tvingande plikter, som plötsligt kräft hans uppmärksamhet, såg sig nödsakad att afstå från de för nästa dag utlofvade förströelserna. Men då han ej ville, att så många goda odalbönder skulle draga bort utan att ha fått tillfälle att få lägga sin skicklighet i dagen, var det hans önskan, att de nu, innan
de lämnade stället, skulle utkämpa den täflingskamp i bågskjutning, som varit bestämd till följande dag. Den bäste bågskytten skulle tilldömas ett pris bestående af ett silfverbeslaget jakthorn och ett rikt prydt silkesbälte med en medaljong af S:t Hubert, jaktens skyddspatron.
Som deltagare anmälde sig genast öfver trettio fribönder, af
hvilka några voro skogsfogdar och vaktare vid de kungliga skogarna Needwood och Charnwood. Men då bågskyttarne hörde, hvem de skulle kämpa med, drogo mer än tjugu af dem sig tillbaka, emedan de ej ville utsätta sig för skammen af ett nästan säkert nederlag.
Den sammansmälta listan på täflarne om skytteprisen omfattade dock ännu åtta. Prins Johan steg ner från sitt kungliga säte för att närmare skärskåda dessa utvalda fribönder, af hvilka flera buro det kungliga livréet. Efter att ha tillfredsställt sin nyfikenhet genom denna granskning såg han sig om efter föremålet för sin vrede
och såg honom stå på samma fläck och med samma trygga min som den föregånde dagen.
»Du karl där», sade prins Johan, »jag kunde nog af ditt
oförskämda prat sluta mig till, att du inte var någon verklig bågskytt, och nu ser jag, att du inte törs mäta dig i färdighet med de käcka män, som stå där borta.»
»Med förlof, herre», sade fribonden, »jag har en annan orsak
till, att jag inte bryr mig om att skjuta, utan att jag just skulle vara rädd för den skammen att komma till korta.»
»Och hvad är det för en orsak?» sade prins Johan, som af ett
eller annat skäl, som han kanske ej själf skulle kunna förklara, kände en pinsam nyfikenhet gent emot den mannen.
»Jo, jag vet inte», svarade jägaren, »om dessa bönder och jag äro vana att skjuta på samma mål; ej heller vet jag, om ers nåd skulle tycka om, att ett tredje pris vunnes af en man, som utan att veta hvarför har fallit i onåd hos er.»
Prins Johan blef helt röd i ansiktet, då han frågade: »Hvad
är ditt namn, fribonde?»
»Locksley», svarade denne.
»Nå, Locksley», sade prins Johan, »då skall du skjuta, när dessa bönder ha visat sin färdighet. Om du vinner priset, ökar jag det med tjugu rosenobler; men om du tappar, så skall din gröna tröja dras af dig och du skall piskas ut från banan med bågsträngar som en fräck pratmakare och skräflare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
