Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En man kan inte göra mer än sitt bästa», svarade Hubert,
»men min farfar skötte sin båge som en hel karl vid Hastings, och jag hoppas, att jag inte skall göra hans minne skam.»
Den förra skottaflan togs nu bort, och en ny af samma storlek sattes i dess ställe. Hubert, hvilken som segrare i den första täflingen hade rättighet att skjuta först, siktade mycket noga och mätte länge afståndet med ögat, medan han höll i handen sin spända båge med pilen anbragt på strängen. Slutligen tog han ett steg framåt, och i det han med sin utsträckta vänstra arm lyfte bågen, tills dess
midt och det ställe, han höll på, befunno sig ungefär i rak linie med hans ansikte, drog han upp bågsträngen till örat. Pilen hven genom luften och träffade innanför skottaflans inre krets, men icke alldeles i midten.
»Ni har inte tagit tillräcklig hänsyn till vinden, Hubert», sade hans motståndare och spände bågen, »annars skulle det ha varit ett bättre skott.»
Med dessa ord framträdde Locksley till den bestämda platsen,
utan att visa minsta ifver att sikta riktigt bra, och afsköt sin pil skenbart så likgiltigt, som om han ej ens hade sett på skottaflan. Han talade nästan i samma ögonblick, som pilen flög från bågsträngen, men ändå träffade den två tum närmare pricken än Huberts.
»Vid himlens ljus!» sade prins Johan till Hubert, »om du låter den uppstudsige trälen öfvervinna dig, så är du värd att bli hängd.»
Hubert hade blott ett svar till hands vid alla tillfällen. »Om också ers höghet vill låta hänga mig, kan en man inte göra mer än sitt bästa. I alla fall, min farfar skötte sin båge som...»
»Fan anamma din farfar och hela hans släkt!» af bröt Johan
honom. »Skjut, träl, och skjut det bästa du kan, annars skall det gå dig illa.»
Efter att ha fått denna uppmaning ställde Hubert sig åter på
sin plats, och med vederbörlig hänsyn till den varning hans
motståndare hade gifvit honom, tog han en helt svag vind, som nyss rest sig, med i beräkningen och sköt så bra, att hans pil träffade alldeles i skottaflans medelpunkt.
»Det var rätt, Hubert, det var rätt, Hubert!» ropade mängden, som intresserade sig mera för en känd person än för en främmande. »Midt i pricken! Midt i pricken! Hurra för Hubert!»
»Det skottet kan du inte göra bättre, Locksley», sade prinsen med ett hånfullt leende.
»Jag skall emellertid märka hans pil åt honom», svarade Locksley.
Därmed afsköt han sin pil med litet större noggrannhet än förut, och den träffade midt på motståndarens, som den splittrade. De, som stodo rundt omkring, voro så häpna öfver hans underbara skicklighet, att de ej ens kunde ge sin öfverraskning luft i sina vanliga utrop. »Det måste vara den onde själf och inte en människa af kött och blod», hviskade bönderna till hvarandra. »Sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
