Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi ha druckit och vi ha larmat», sade prior Aymer, »nu är
det på tiden, att vi lämna våra vinkrus.»
»Det är visst något vackert skriftebarn munken skall bikta i
kväll, efter han har så brådtom att komma härifrån», sade de Bracy.
»Nej, så är det inte, herr riddare», svarade abboten, »men jag måste laga, att jag i kväll kommer ett godt stycke på väg hemåt.»
»De bryta upp», sade prinsen hviskande till Fitzurse, »deras
rädsla går händelserna i förväg, och denne fege prior är den förste, som drar sig tillbaka från mig.»
»Ni skall inte vara rädd, ädle herre», sade Valdemar, »jag skall ge honom så goda skäl, att han nog skall komma till oss, då vi hålla vårt möte i York. Herr prior», sade han, »jag måste tala med er i enrum, innan ni bestiger er gångare.»
De andra gästerna skingrades nu hastigt med undantag af dem,
som mera omedelbart hörde till prinsens parti och följe.
»Det är alltså frukten af edra råd», sade prinsen och vände sig med en vred min om till Fitzurse, »att jag trotsas vid mitt eget bord af en drucken anglosaxisk bondlurk och att män vid blotta ljudet af min brors namn dra sig tillbaka från mig, som om jag vore spetälsk.»
»Gif er till tåls, herre», svarade hans rådgifvare, »jag kunde kasta er beskyllning tillbaka och klandra det obetänksamma lättsinne, som fördärfvade mina planer och vilseledde ert eget bättre omdöme. Men det är icke rätta ögonblicket att rikta beskyllningar mot hvarandra. De Bracy och jag skola genast gå ut bland dessa pultroner, som vilja svika oss, och göra det klart för dem, att de ha gått för
långt, för att kunna dra sig tillbaka.»
»Det är för spilld möda», sade prins Johan, i det han gick af och an i rummet med osäkra steg och talade i starkt upphetsad ton, hvartill det vin han druckit äfven bidrog — »det är för spilld möda — de ha sett skriften på väggen — de ha upptäckt lejonets spår i sanden — de ha hört dess annalkande rytande skaka skogarna — ingenting kan återupplifva deras mod.»
»Gifve Gud», sade Fitzurse till de Bracy, »att något kunde
återupplifva hans eget mod! Han skälfver, bara han hör sin brors namn nämnas. Olyckliga äro rådgifvarne hos en furste, som saknar kraft och uthållighet så väl i godt som ondt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
