Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tycker», sade han, i det han såg på det bälte och det
jakthorn, som han ännu bar i handen, »att jag såg det pilskott, som vann detta vackra pris, och det var nog på denna sidan jul.»
»Och jag», sade Gurth, »kan svära min salighetsed på, att jag har hört den hederlige fribondens röst, som vann det, icke blott vid dagens ljus, utan också vid nattetid, och att månen inte har blifvit tre dagar äldre, sedan jag hörde den.»
»God’ vänner», svarade bonden, »hvem eller hvad jag är,
betyder ej mycket för ögonblicket; om jag befriar er herre, få ni orsak att anse mig för den bästa vän ni någonsin i ert lif ha haft. Och om jag är känd under det ena eller det andra namnet — om jag kan spänna en båge lika bra eller bättre än en koherde — och om det roar mig att vandra omkring i solsken eller månsken, det är något, som inte rör er, och som ni därför inte heller behöfver bry er om.»
»Våra hufvud äro i lejonets gap», hviskade Wamba till Gurth;
»vi måste se till, hur vi kunna få dem ut.»
»Var tyst!» sade Gurth. »Reta honom inte med dina narrstreck, så hoppas jag säkert, att allt går bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
