Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dit skall jag gå», sade Locksley. »Sprid er nu och uppsök
edra kamrater. Samla så många ni kunna få tag i, ty det gäller
villebråd, som måste jagas skarpt och som skall bita ifrån sig. Vänta
litet», tillade han, »jag har glömt det nödvändigaste af alltsammans.
Två af er måste genast bege sig på väg till Torquilstone, Front-de-Boeufs
borg. En skara fina herrar, som ha klädt ut sig i samma
dräkt,» som vi bära, hålla på att föra dit några fångar. Håll noga
ögonen på dem, ty om de också komma till borgen, innan vi hinna
samla vår styrka, är det en hederssak för oss att tukta dem, och
det skall nog lyckas oss. Håll därför skarp utkik på dem och skicka
en af edra kamrater, den, som är lättast på foten, för att bringa
bud därom.»
De lofvade att noga efterkomma anförarens befallningar och
begåfvo sig hastigt bort i sina olika ärenden. Emellertid fortsatte
deras anförare och hans två följeslagare, hvilka nu betraktade honom
med stor vördnad och en viss oro, sin väg till Copmanhursts kapell.
Då de kommit till den lilla månbelysta platsen och hade liggande
framför sig det ärevördiga, om än förfallna kapellet och den torftiga
eremitbostaden, som passade så väl till asketiska andaktsöfningar,
hviskade Wamba till Gurth: »Om det är en röfvares boning, stämmer
det med det gamla ordspråket, att ju närmare man är kyrkan,
desto längre är man från Gud. Och vid min tuppkam», tillade han,
»jag tror så säkert, att det förhåller sig så — hör bara på den
infernaliska aftonsång de hålla inne i eremithyddan!»
Eremiten och hans gäst sjöngo verkligen i detta ögonblick med
sina starka lungors fulla kraft en gammal dryckesvisa, hvars
omkväde lydde sålunda:
»Hej, räck mig nu det bruna krus,
lustige sven, lustige sven!
Hej, räck mig nu det bruna krus,
drick sedan själf, min hedersvän!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
