- Project Runeberg -  Ivanhoe /
158

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad mera skulle det kosta än ett dolkstyng eller en stöt med spjutet, för att för evigt bringa hans kraf till tystnad? Ja, om Front-de-Boeuf är rädd för att bli ställd till rätta för en så uppenbar våldshandling, så låt läkaren blott ge sin patient orätt medicin, låt tjänaren eller sjuksköterskan, som vårdar honom, blott dra undan kudden
från hans hufvud, och Wilfred skall i sitt nuvarande tillstånd hastigt och utan blodsutgjutelse vara oskadliggjord. Äfven Cedric...»

»Äfven Cedric», upprepade Rowena, »min ädle, min högsinnade
förmyndare! Jag har förtjänat den olycka, som har träffat mig, emedan jag kunde glömma hans öde för hans sons.»

»Äfven Cedrics öde beror på ditt beslut», sade de Bracy, »och jag öfverlämnar åt dig själf att bestämma det.»

Upptagen som han var af dessa tankar, kunde han icke annat
än bedja den olyckliga Rowena trösta sig och försäkra henne, att hon ännu ej hade någon orsak till den djupa förtviflan, hvaråt hon hängaf sig. Men i detta försök att trösta henne afbröts de Bracy af larmet, som i samma ögonblick hade uppskrämt borgens öfriga invånare och afbrutit deras penningsnikna och fräcka planer. Af dem
alla var de Bracy kanske den, som minst beklagade afbrottet, ty hans underhandlingar med lady Rowena hade kommit till den punkten, att han fann det lika svårt att fullfölja sina planer som att uppgifva dem.

TJUGUTREDJE KAPITLET.



Medan de uppträden vi skildrat tilldrogo sig i andra delar af borgen, väntade judinnan Rebecka på sitt öde i ett afsides beläget torn. Dit hade hon förts af de två förklädda personer, som röfvat henne, och då hon knuffats in i den lilla kammaren, befann hon sig ansikte mot ansikte med en gammal spåkäring, som gnolade för sig själf på en anglosaxisk visa, liksom för att ackompagnera den dans
hennes spole uppförde på golfvet. Häxan lyfte upp sitt hufvud, då Rebecka inträdde, och sneglade bort till den vackra judinnan med den ondskefulla afund, hvarmed ålderdom och fulhet, då de äro förenade med dåliga yttre villkor, så gärna betrakta ungdom och skönhet.

»Du måste upp och bort, gamla husråtta», sade en af männen,
»vår ädle herre befaller det. Du måste afstå detta rum åt en
skönare gäst.»

»Ja», brummade häxan, »så lönas ens tjänster. Jag har varit
med på den tiden, då ett ord af mig skulle ha kastat de bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free