Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nåväl, Wamba», svarade Cedric, »på ett villkor skall jag gå
in på din begäran, nämligen om du vill byta kläder med den ädle Athelstane i stället för med mig.»
»Nej, vid S:t Dunstan», svarade Wamba. »Det skulle vara
alldeles orimligt. Det kan vara goda skäl till, att Witless’s son lider döden för att rädda Herewards son; men föga mening vore det däri, att han dog för en man, hvars förfäder voro främmande för hans.»
»Athelstanes förfäder voro kungar i England.»
»För mig må de ha varit hvad som helst; min hals sitter för
rätt på mina axlar, för att jag skulle vilja ha den omvriden för deras skull; därför, min gode herre, mottag antingen själf mitt anbud, eller tillåt, att jag lämnar detta fängelse lika fri som jag kommit.»
»Låt det gamla trädet vissna», fortfor Cedric, »om blott skogens stolta hopp bevaras. Rädda den ädle Athelstane, min trofaste Wamba; det är en plikt för hvar man, som har anglosaxiskt blod i sina ådror. Du och jag skola tillsammans trotsa de skändliga våldsmännens skummande raseri, medan han, fri och oskadd, väcker våra landsmäns
anda, så att de hämna oss.»
»Nej, icke så, fader Cedric», sade Athelstane och fattade hans hand, ty då han väcktes till tanke och handling, voro hans gärningar och känslor ej ovärdiga hans höga härkomst. »Icke så», fortfor han, »jag vill hellre stanna i detta rum en vecka utan annan spis än fångens knappa bröd, än begagna detta tillfälle att undkomma, som trälens goda hjärtelag har skaffat hans herre.»
»Ni kallas kloka män», sade narren, »och jag en förryckt narr, men narren skall afgöra denna strid för er och bespara er besväret att säga hvarandra flera artigheter. Jag är Johnnys märr, som inte vill låta rida sig af någon annan än Johnny själf. Jag har kommit för att rädda min herre, och vill han inte gå in därpå — välan, då har jag ingenting annat att göra än att gå hem igen. En tjänst
kan inte kastas från hand till hand som en fjäderboll. Jag vill inte låta hänga mig för någon annan man än min egen herre.»
»Gå då, ädle Cedric», sade Athelstane, »försumma inte detta
tillfälle. Er närvaro utanför borgen kan måhända uppmuntra
vänner till vår befrielse — att ni stannar här, drar oss alla i fördärfvet.»
»Finns det då någon utsikt till befrielse utifrån?» sade Cedric med en blick på narren.
»Utsikt?» upprepade Wamba. »Ja, det vill jag säga er, att då
ni tar på er min kåpa, har ni på er en härförares mantel. Fem hundra man stå här utanför, och jag var i morse en af deras viktigaste anförare. Min narrmössa var en hjälm och mitt träsvärd en kommandostaf. Nå, vi få väl se, hur det går, då de byta sig till en klok man mot en narr. Jag är sannerligen rädd för, att de förlora i tapperhet hvad de vinna i klokhet. Och nu farväl, herre, var god mot den stackars Gurth och hans hund Snappopp, och låt min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
