Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Ge mig ett stop vin, sätt in det i rustkammaren och för äfven
fångarna dit in.»
Hans befallningar åtlyddes, och då han inträdde i det gotiska
gemaket, behängdt med många troféer, vunna genom hans egen och
hans fars tapperhet, fann han ett krus vin stående på det massiva
ekbordet samt de bägge anglosaxiska fångarne under bevakning af
fyra af hans folk. Front-de-Boeuf tog sig en duktig klunk vin och
vände sig därpå till sina fångar — ty det sätt hvarpå Wamba höll
upp manteln för ansiktet, den förändrade dräkten, den skumma,
osäkra belysningen och baronens ofullständiga kännedom om Cedrics
utseende (denne undvek nämligen sina normandiska grannar och
visade sig sällan utom sina ägor) hindrade honom att upptäcka, att
den viktigaste af hans fångar hade flytt.
»Tappra engelsmän», sade Front-de-Boeuf, »hvad tycka ni om
er traktering på Torquilstone? Ha ni glömt, hur ni lönade prins Johans gästfrihet? Vid Gud och S:t Denis, om ni inte betala mig den drygaste lösepenning, skall jag hänga upp er vid fötterna från järnstängerna framför de här fönstren, tills glador och korpar förvandlat er till skelett! Tala, ni anglosaxiska hundar — hvad bjuda ni för edra usla lif? Hvad säger du, du från Rotherwood?»
»Inte ett runstycke», svarade den stackars Wamba, »och hvad
det beträffar, att bli hängd vid fötterna, så har min hjärna, efter hvad folk påstår, varit upp- och nedvänd, allt sedan jag fick min första barnmössa på hufvudet, så att den kommer kanske i rätt läge igen, om man vänder mig upp och ned.»
»Heliga Genoveva!» sade Front-de-Boeuf. »Hvad vill detta
säga?»
Och med baksidan af sin hand slog han Cedrics mössa af narrens hufvud, och nu upptäckte han det olycksaliga träldomsmärket, silfverhalsbandet, som Wamba bar om halsen.
»Giles — Clement — hundar och slynglar!» utbrast den
ursinnige normanden. »Hvilka är det ni här ha fört in?»
»Det tror jag, att jag kan säga er», sade de Bracy, som i
detsamma inträdde i rustkammaren, »det är Cedrics narr, som slogs så manligt med Isaac från York för att häfda sin förstegsrätt.»
»Jag skall afgöra denna strid för dem bägge», svarade
Front-de-Boeuf, »de skola hänga i samma galge, om ej hans herre och detta vildsvin från Coningsburgh vilja betala bra för deras lif. Deras rikedom är det minsta de kunna lämna, de måste också föra bort med sig de svärmar, som omringa borgen, underskrifva en afsägelse af sina förmenta fria rättigheter och lefva under oss som lifegna och vasaller, de kunna ändå vara glada, om vi under den nya ordning, som vi stå i begrepp att införa, vilja ge dem rätt att andas.
Gå», sade han till två af sina svenner, »hämta hit den rätte Cedric, och jag förlåter för en gångs skull ert misstag, så mycket mera som ni bara tog en narr för en anglosaxisk frigårdsägare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
