Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifver, för att begära pengar af min far, betalningen för ull af Cedrics får, och af honom fick jag veta, att Cedric och Athelstane af Coningsburgh hade lämnat prins Johans hus i stor vrede och stodo i begrepp att bege sig hem.»
»Var det någon dam med dem vid gästabudet?» sade Wilfred.
»Lady Rowena», sade Rebecka, i det hon besvarade frågan
fullständigare än han begärt, »lady Rowena for ej med till prinsens gästabud, och efter hvad hofmästaren berättade oss, är hon nu på väg tillbaka till Rotherswood med sin förmyndare Cedric. Och hvad er trogne väpnare Gurth angår ...»
»Hvad, känner ni hans namn?» utbrast riddaren. »Ja, det gör
ni naturligtvis», tillade han, »och det måste ni ju göra, ty det var af er och, det är jag nu öfvertygad om, genom ert hjärtas ädla ingifvelse han senast i går mottog hundra sekiner.»
»Tala inte därom», sade Rebecka djupt rodnande, »jag ser, hur lätt det är för tungan att röja, hvad hjärtat gärna ville dölja.»
»Men denna summa», sade Ivanhoe allvarligt, »bjuder min ära
mig att betala tillbaka till er far.»
»Som ni vill», sade Rebecka, »då åtta dagar ha gått, men tänk nu inte på och tala inte om något, som kan fördröja ert
tillfrisknande.»
»Må så vara, min goda flicka, det skulle vara otacksamt att
motsätta mig edra befallningar. Men blott ett ord om den stackars Gurths öde, sedan skall jag sluta med mina frågor.»
»Jag måste till min ledsnad säga er, herr riddare, att han
enligt Cedrics befallning är i fängsligt förvar.» Men då hon märkte, hvilken sorg hennes meddelande vållade Wilfred, tillade hon genast: »Men hofmästaren Oswald sade, att om det inte hände något, som åter väckte hans herres vrede mot honom, var han säker på, att Cedric skulle förlåta Gurth, som var en trogen tjänare och stod högt i hans gunst och endast hade begått denna förseelse på grund af den tillgifvenhet han hyste för Cedrics son. Och han sade vidare, att han och hans kamrater, i synnerhet narren Wamba, hade beslutat hjälpa Gurth att rymma under vägen, i fall Cedrics vrede mot honom ej lade sig.»
Ivanhoe lugnade sig nu och åtlydde Rebeckas befallningar. Den medicin, Ruben gaf honom, var af lugnande och sömngifvande art och skänkte patienten en sund och ostörd sömn. Om morgonen fann hans vänliga läkare honom alldeles feberfri och i stånd att underkasta sig en resas ansträngningar.
Han sattes i den bärstol, hvari han förts bort från torneringen, och man gjorde allt, för att han skulle kunna färdas bekvämt. Blott i ett afseende kunde ej ens Rebeckas böner utverka, att man tog tillräcklig hänsyn till den sårade riddarens välbefinnande. Isaac var alltid rädd för att bli öfverfallen af röfvare. Han färdades därför med stor brådska, gjorde endast kort rast och höll ännu kortare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
