Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måltider, så att han kom förbi Cedric och Athelstane, hvilka dock hade flera timmars försprång framför honom, men hade blifvit försinkade genom sin långvariga måltid i S:t Witholds kloster. Men så ypperlig var Mirjams balsam, eller så kraftfull var Ivanhoes konstitution, att den hastiga resan ej vållade honom de obehag, som hans läkare befarat.
I ett annat afseende visade sig emellertid judens brådska allt utom fördelaktig. Han öfvergafs af de missnöjda legda tjänare, på hvilkas beskydd han litat.
I detta beklagliga tillstånd påträffades juden, som vi redan
berättat, tillika med sin dotter och hennes sårade patient af Cedric, och strax därefter föllo de i de Bracys och hans medsammansvurnes händer. I början gaf man föga akt på bärstolen, och den kunde ha blifvit kvarstående, om ej de Bracy varit så nyfiken. Ofantligt stor var därför hans förvåning, då han upptäckte, att bärstolen innehöll en sårad man, som öppet erkände, att han var Wilfred af
Ivanhoe.
De ridderliga hedersbegrepp, som trots all de Bracys vildhet
och lättsinne aldrig riktigt öfvergåfvo honom, hindrade honom från att göra riddaren någon skada i hans värnlösa tillstånd och förbjödo honom likaledes att förråda honom för Front-de-Boeuf, som ej skulle ha haft några betänkligheter mot att under alla omständigheter röja
ur vägen den man, som gjorde anspråk på länet Ivanhoe. Han
befallde därför två af sina svenner att hålla sig tätt invid bärstolen och ej tillåta någon att komma den nära. Om de blefvo tillfrågade, hade de order att säga, att lady Rowenas tomma bärstol användes till att transportera en af deras kamrater, som blifvit sårad under striden. Då de kommo till Torquilstone och då tempelherren och borgens ägare hvar och en för sig voro upptagna af sina egna planer, den ene med hänsyn till judens skatter, den andre med tanke på hans dotter, förde de Bracys svenner Ivanhoe, fortfarande under namn af den sårade kamraten, till ett afsides rum. Denna förklaring afgafs också af dessa män till Front-de-Boeuf, då han frågade dem, hvarför de ej begåfvo sig till murarna.
»En sårad kamrat!» svarade han med stor harm och förvåning.
»Intet under att lifegna och bönder äro nog fräcka att våga belägra borgar, då beväpnade män ha blifvit sjukskötare och friknektar passa på döende människors sänggardiner, medan man står i begrepp att storma borgen. Kom hit, Urfried — du anglosaxiska häxa — hör du mig inte? Se till den här sängliggande karlen, efter han nödvändigt skall ses till. Här äro två armborst, kamrater — ut med er till utanverket och laga så, att hvarje pil går genom en anglosaxisk hjärna!»
Männen, hvilka liksom de flesta af deras gelikar gärna voro
med, där något var på färde, och hatade overksamhet, begåfvo sig med glädje till det ställe, där faran hotade, och så blef Ivanhoes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
