Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I Guds namn då», sade riddaren, »öppna porten och sätt ut
flottbron.»
Porten, som förde från utanverkets inre mur till grafven och
som befann sig midtför en utfallsport i borgens mur, öppnades hastigt, den provisoriska bron sköts fram och plaskade snart i vattnet; den förenade borgen och utanverket och bildade en hal och osäker väg, på hvilken två män i bredd kunde gå öfver grafven. Väl vetande, hur viktigt det var, att de kunde öfverrumpla fienden, ilade
den svarte riddaren, följd i hack och häl af Cedric, ut på bron och kom öfver till den motsatta sidan. Här började han med sin yxa hamra på borgporten, delvis skyddad mot de pilar och stenar, som försvararne skickade ner öfver honom, genom lämningarna af den forna vindbryggan, som tempelherren hade förstört vid sitt tillbakatåg från utanverket, medan dess landfäste ännu satt kvar på den
öfversta delen af porten. De, som följde efter riddaren, hade ingen sådan betäckning; två blefvo ögonblickligen nedskjutna af armborstpilar, och två ramlade ner i grafven; de andra drogo sig tillbaka till utanverket.
Cedrics och den svarte riddarens ställning var nu verkligen
farlig och skulle ha varit det ännu mera, om ej bågskyttarne i utanverket hade varit så uthålliga. De sände oafbrutet ett regn af pilar upp mot murtinnarna, ledde sålunda besättningens uppmärksamhet på sig och skaffade de bägge anförarne litet andrum för den hagelskur af kastvapen, som annars skulle ha öfverväldigat dem. Men
deras ställning var, som sagdt, i hög grad vansklig och blef det allt mera för hvarje ögonblick.
»Blygs, allesammans!» ropade de Bracy till de stridsmän, som
omgåfvo honom. »Kalla ni er armborstskyttar och låta ändå dessa två hundar behålla sin plats under borgens murar? Hämta yxor och bräckjärn och ned med de där väldiga stenmassorna!» Därmed pekade han på en klumpig gesims, som sprang fram från balustraden.
I detta ögonblick fingo belägrarne sikte på den röda flaggan
uppe på det torn, som Ulrica hade beskrifvit för Cedric. Den käcke fribonden Locksley var den förste, som upptäckte den, då han kom ilande bort till utanverket, ifrig att se, hur det gick med stormningen.
»S:t Georg!» ropade han. »Käcke S:t Georg för England!
Framåt, modige bönder! Hvarför låta ni riddaren och den ädle
Cedric vara ensamma om att storma porten? Upp, galne präst,
visa nu, att du kan kämpa för din rosenkrans! Framåt, tappra
bönder! Borgen är vår, vi ha vänner där inne. Se flaggan där, den är den öfverenskomna signalen. Torquilstone är vårt! Tänk på äran, tänk på bytet! Blott en ansträngning, och borgen är vår!»
Därmed spände han sin goda båge och sände en pil midt igenom
bröstet på en af knektarne, som på de Bracys befallning höll på att lossa ett stycke af murtinnarna för att störta det ner i hufvudet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>