Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronor mindre, hvilka hundra kronor skola bli min särskilda förlust ch icke skola drabba detta hedervärda samfund; på det sättet skola vi undgå den af sky värda synden att sätta en judisk köpman lika högt som en kristen prelat, och du får fem hundra kronor kvar att använda till lösepenning för din dotter. Tempelherrar sätta lika stort värde på silfvermynts glitter som på svarta ögons glans. Skynda
dig att låta dina kronor klinga i Bois-Guilberts öron, innan en olycka händer. Du träffar honom, enligt hvad våra spejare ha meddelat, i hans ordens nästa praeceptorium-hus. Har jag talat riktigt, mina muntra kamrater?»
De fredlöse uttryckte som vanligt sitt gillande af anförarens åsikt, och Isaac, som befriats från halfva sin oro, då han erfor, att hans dotter lefde och möjligen kunde friköpas, kastade sig för den högsinnade fredlöses fötter, gned sitt skägg mot hans strumpor och försökte kyssa en flik af hans gröna jacka. Anföraren trädde ett steg tillbaka och undandrog sig med en min af förakt judens
vidrörande.
»Nej, upp med dig, fördömda människa! Jag är född engelsman och tycker inte om sådan österländsk underdånighet. Fall på
knä för Gud, men inte för en fattig syndare som mig!»
»Ja, jude», sade prior Aymer, »knäböj för Gud, representerad
af hans altares tjänare, och hvem vet hvilken nåd du kan vinna för dig och din dotter Rebecka genom din uppriktiga ånger och genom rikliga gåfvor till den helige Roberts altare! Det gör mig ondt om flickan, ty hon är fager och täckelig att skåda — jag såg henne på torneringsplatsen vid Ashby. Brian de Bois-Guilbert är också en man, hos hvilken jag kanske kan uträtta något — tänk dig för, hur du skall kunna göra dig förtjänt af, att jag lägger mig ut för dig hos honom.»
De fredlöses anförare tog Isaac afsides.
»Tänk dig noga för, Isaac», sade Locksley, »hvad du gör i
denna sak; mitt råd till dig är, att du håller dig väl med denne präst. Du kan lätt tillfredsställa hans snikenhet; ty tro inte, att jag låter föra mig bakom ljuset af ditt föregifna armod. Jag känner mycket väl till den järnkista, hvari du gömmer dina penningpåsar. Hvad? Känner jag inte till den stora stenen under äppleträdet, som för till den hvälfda kammaren under din trädgård i York?» Juden vardt likblek. »Men du har ingenting att befara af mig», fortfor anföraren, »ty vi äro bekanta sedan gammalt. Kommer du inte ihåg den sjuke bonden, som din sköna dotter Rebecka lösköpte från fotbojorna i York och behöll kvar i sitt hus, tills han hade återvunnit sin hälsa, hvarefter du lät honom dra sina färde med en penninggåfva ? Fastän du är ockrare, har du aldrig fått högre ränta på några pengar än på den silfvermarken, ty den har i dag räddat fem hundra kronor åt dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
