Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad vårt ädla spel lofvade er i detta ögonblicket, då det kunde vinnas genom ett dristigt kast!»
»Jag förstår er inte!» sade de Bracy. »Så snart Richards
hemkomst blir känd, skall han vara i spetsen för en här, och då är det förbi med oss. Jag vill råda er, herre, att antingen fly till Frankrike eller söka beskydd hos änkedrottningen.»
»Jag söker inte säkerhet för mig själf», sade prins Johan stolt, »den kunde jag vinna genom ett enda ord till min bror. Men fastän ni, de Bracy, och ni, Valdemar Fritzurse, äro så villiga att lämna mig, skulle det ändå inte glädja mig synnerligen att se edra hufvud svartna för väder och vind öfver Cliffords port.» Valdemar Fitzurse och de Bracy sågo på hvarandra med förvirrade och försagda miner. »Det finns blott en väg till räddning», fortfor prinsen, och
hans ansikte blef så mörkt som den svarta natten. »Föremålet för vår skräck färdas ensam. Man måste ta rätt på honom.»
»Inte jag», sade de Bracy hastigt, »jag var hans fånge, och han bevisade mig nåd. Jag vill inte göra en fjäder i hans hjälmbuske något för när.»
»Hvem talar om att göra honom något för när?» sade prins
Johan med ett hårdt skratt. »Den där karlen säger väl snart, att jag ville öfvertala honom att slå ihjäl honom! Nej, ett fängelse skulle vara bättre; vår farbroder Robert lefde och dog i borgen Cardiffe.»
»Ja», sade Valdemar, »men er fader Henrik satt fastare i sitt säte än ers nåd kan göra. Jag säger, att det bästa fängelse är det, som bygges af dödgräfvaren — intet fängelsehål går upp mot ett grafhvalf. Jag har sagt min mening.»
»Antingen det är fråga om fängelse eller graf», sade de Bracy, »tvår jag mina händer.»
»Niding!» sade prins Johan. »Du ämnar väl inte förråda vår plan?»
»Det är inte min afsikt», sade de Bracy, »jag vill stå er bi i allt hvad som anstår en riddare, vare sig på torneringsplatsen eller i lägret; men detta röfvaretåg ingår inte i hvad jag har lofvat.»
»Kom hit, Valdemar», sade prins Johan. »En olycklig furste
är jag. Min fader konung Henrik hade trogna tjänare, och fastän Reginald Fitzurse har efterlämnat en son, har han inte ärft sin fars trohet och mod.»
»Han har ärft bägge delarna», sade Valdemar Fitzurse, »och
efter det inte kan undvikas, vill jag åtaga mig ledningen af detta farliga företag. Dyrt köpte emellertid min far det berömmet, att han var en nitisk vän, och ändå var det trohetsbevis han gaf Henrik långt mindre än det jag står i begrepp att ge; ty hellre skulle jag angripa alla de helgon, som stå i almanackan, än fälla lans mot Richard Lejonhjärta. De Bracy, dig måste jag ge i uppdrag att hålla
modet uppe hos de tveksamma, och att beskydda prins Johans
person. I fall du får sådant budskap, som jag kan hoppas att jag kan sända dig, skall vårt företag ej längre synas tvifvelaktigt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
