Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Småsven», sade han, »skynda till min bostad och säg till min
vapensmed, att han skall hålla sig redo där, och befall Stephen Wetheral, Broad Thoresby och de tre lansdragarne från Spyinghow att oförtöfvadt komma till mig, och låt äfven förste kunskaparen Hugh Bardon infinna sig. Farväl, min prins, till bättre tider.» Med dessa ord lämnade han rummet.
»Han drar ut för att ta min bror till fånga», sade prins Johan till de Bracy, »med så föga betänkande, som om det gällde en anglosaxisk frigårdsmans frihet. Jag litar på, att han skall åtlyda våra befallningar och visa all skyldig aktning för vår käre Richards person.»
De Bracy svarade endast med ett småleende.
»Vid glorian omkring den heliga jungfruns panna», sade prins
Johan, »vår befallning till honom var ofantligt bestämd — fastän du kanske inte hörde den, då vi stodo tillsammans i karnapfönstret. Tydlig och bestämd var vår föreskrift, att det skulle sörjas för Richards säkerhet, och ve Valdemars hufvud, om han ej lyder vårt bud!»
»Det är bäst, att jag går till hans bostad», sade de Bracy, »och gör klart för honom, hvad som är ers nåds vilja, ty då det alldeles undslapp mitt öra, har det kanske ej heller nått Valdemars.»
»Nej, nej», sade prins Johan otåligt, »jag bedyrar, att han
hörde mig.»
Knappt hade de Bracy lämnat rummet, förrän prins Johan
tillkallade en tjänare.
»Befall Hugh Bardon, vår förste kunskapare, att komma hit, så snart han har talat med Valdemar Fitzurse.»
Förste kunskaparen kom efter en kort stund, hvarunder Johan
gick af och an i rummet med osäkra och oroliga steg.
»Bardon», sade han, »hvad har Valdemar begärt af dig?»
»Två tilltagsna män, som väl känna till de villsamma trakterna här i norden och äro skickliga att följa spåret af man och häst.»
»Och det har du skaffat honom?»
»Ja, annars må ers nåde aldrig mera lita på mig», svarade förste kunskaparen. »Den ene är från Hexhamshire; han är van att spåra upp Tynedale- och Teviotdaleröfvare, som en blodhund följer spåret af ett skadskjutet djur. Den andre är född och uppfostrad i Yorkshire och har mången gång spänt sin båge i Shervood; han känner till hvarje glänta och uthuggning, hvarje snår och hvarje skog mellan York och Richmond.»
»Det är bra», sade prinsen. Efter ett ögonblicks paus tillade han därpå: »Bardon, det är af vikt, att du håller skarp utkik på Maurice de Bracy — likväl så, att han inte märker det, och låt oss veta då och då, hvad han tar sig för — hvem han talar med, hvad han ämnar göra. Försumma inte detta, ty det skall du stå mig till ansvar för.»
Hugh Bardon bugade sig och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
