Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svar därifrån — att hennes kläder voro af ett främmande snitt, olikt anständiga kvinnors — att hon hade ringar med
hemlighetsfulla inskriptioner, och att underliga skriftecken voro broderade på hennes slöja.
Alla dessa så naturliga och så obetydliga omständigheter åhördes allvarligt som bevis för eller åtminstone starka anledningar till att misstänka, att Rebecka stod i oloflig förbindelse med hemlighetsfulla makter. Mindre än hälften af detta vittnesbörd skulle ha varit tillräckligt att fälla en gammal, fattig och ful käring, äfven om hon ej varit judinna.
Stormästaren frågade nu i högtidlig ton Rebecka, hvad hon
hade att anföra mot den dödsdom han nu stod i begrepp att
afkunna.
»Att vädja till ert medlidande», sade judinnan med af sinnesrörelse darrande röst, »skulle, det vet jag, vara lika gagnlöst som det enligt min åsikt skulle vara uselt. Att uttala den satsen, att det att hjälpa de sjuka och sårade af en annan religion ej kan väcka vrede hos Honom,
som erkännes ha grundlagt både er och vår tro, skulle också vara fruktlöst; att till mitt rättfärdigande anföra, att många saker, som dessa män (Gud förlåte dem!) ha vittnat mot mig, äro omöjliga, skulle föga gagna mig, eftersom ni tror på möjligheten.» Därpå vände hon sig mot Guilbert och utbrast: »Till dig vänder jag mig, Brian de Bois-Guilbert, du, som tillhör mina anklagares tro och hvars ord skall höras bättre än en stackars judinnas. Till dig riktar jag den frågan, om ej dessa beskyllningar äro falska och
lögnaktiga.»
Det uppstod en paus. Alla vände sig mot Guilbert. Han teg.
»Tala», sade hon, »om du är en man, så tala! Jag besvär dig
vid den dräkt du bär — vid det namn du har ärft — vid den
riddarvärdighet du berömmer dig af — vid din moders ära — vid din faders graf — jag besvär dig, säg, är detta sant?»
»Svara henne, broder», sade stormästaren.
Bois-Guilbert tycktes vara ett rof för kämpande lidelser, hvilka förvredo hans ansikte, och det var med halfkväfd stämma han slutligen, stirrande på Rebecka, svarade: Papperet! — Papperet!»
»Nåväl», sade Beaumanoir, »detta är för visso ett bevis! Offret för hennes trollkonster kan endast nänma det olycksbringande papper, hvarpå trollformeln, som är orsak till hans tystnad, står uppskrifven.»
Men Rebecka gaf en annan förklaring åt de ord, hvilka liksom
aftvingades Bois-Guilbert, och i det hon riktade sin blick på det papper hon fortfarande höll i handen, läste hon därpå, skrifvet med arabiska bokstäfver: Begär en kämpe! De mumlande anmärkningar, som de närvarande gjorde till hvarandra, om Bois-Guilberts sällsamma svar, gåfvo Rebecka tillfälle att granska och därpå genast förstöra pergamentlappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
