Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att hjäJpa sig. En krigare kunde visserligen vara hågad att träda inom skrankorna för mig, nämligen Wilfred, Cedrics son, som hedningarna kalla Ivanhoe. Men han förmår kanske icke ännu bära sin rustnings tyngd. Sänd icke desto mindre bud till honom, min fader, ty han har ett godt namn bland sitt folks starka män, och eftersom han var i träldomens hus med oss, kan han måhända finna någon, som vill kämpa för min skull. Och säg till honom, ja till honom, till Wilfred, Cedrics son, att antingen Rebecka lefver eller dör, lefver eller dör hon alldeles oskyldig till det brott, för hvilket hon är anklagad.»
Isaac hörde tämligen behärskadt på, medan Ben Samuel läste
brefvet, och gaf därefter åter luft åt sin sorg på österländskt sätt genom åtbörder och utrop, ref sönder sina kläder, strödde mull på sin hjässa och utropade: »Min dotter! Min dotter! Kött af mitt kött och ben af mina ben!»
»Fatta mod», sade rabbinen, »ty denna sorg är till intet gagn. Omgjorda dina länder och uppsök denne Wilfred, Cedrics son. Han skall kanske hjälpa dig med råd och dåd, ty ynglingen står i gunst hos Richard, af nazarenerna kallad Lejonhjärta, och det budskapet, att han kommit tillbaka, går genom landet.»
»Jag skall uppsöka honom», sade Isaac, »ty han är en god ung
man. Men han kan ej bära sin rustning, och hvilken annan kristen vill väl kämpa för Zions misshandlade dotter?»
»Du talar likt en man, som ej känner hedningarna», sade
rabbinen. »Med guld skall du köpa deras tapperhet, liksom du med guld köper din egen säkerhet. Var vid godt mod och drag ut för att finna denne Wilfred af Ivanhoe. Jag söker också göra hvad jag förmår, ty stor synd skulle det vara att öfverge dig i din nöd.»
»Ja, för visso, broder», sade Isaac, »och Herren vare prisad, som gaf mig en tröstare i mitt elände.»
»Farväl», sade läkaren, »måtte det gå dig som ditt hjärta
önskar.»
De omfamnade hvarandra och drogo åt hvar sitt håll. Den
värkbrutne bonden stod en stund och såg efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
